Yongpyong

Seoul är stort! Detta var vår utsikt från hotellfönstret i Seoul.

Detta är vårt hotell i Yongpyong. Jag står med skidorna på i snön när jag tar bilden.
Mycket närmre skidbacken kan man inte bo.

Mycket berg finns det i SydKorea.

Detta är utsikten från vårt hotellfänster i Yongpyong.

Jag laddar inför första åket på 3 år.Pär och Fredrik är redo att ge sig ut.

Sämre kan man ha det än att vara i en soldränkt skidbacke.

Idag tog vi the Purple bus till skidorten två och en halv timma från Seoul.
Vi har haft en mycket bra dag i backen. Helt ok backar, mycket bra väder. Lagom med folk och väldigt bra snö. Här är en del backar öppna ända fram till klockan halv tre i natt. Verkar lite onödigt. Inga var kvar i backen efter halv elva. Pär och Fredrik tog ett kvällspass i elljusbelysta backar. Nästan helt ensamna och nypistade nedfarter, helt ok. Termometern visade 11 minusgrader, så det var förstås betydligt kallare än i solen mitt på dagen. Jag hoppade över kvällspasset eftersom mina fötter protesterar en hel del efter några timmar i pjäxorna, så jag satt på rummet och jobbade med skolans hemsida istället.
Kanske det kommer lite foton på kvällsbackarna senare. Min kortläsare strejkar för tillfället.

Ha det gott /Marie

SydKorea

Just nu är vi på hotellet i Seoul. Vi kom hit i eftermiddags och har hunnit med en sväng på stan.
Nästan det första som hände var att Pär blev intevjuad och filmad av ett okänt filmteam. Han fick svara på frågor om vad han tyckte om en för honom okänd maträtt och om han kände till en Koreansk fotbollssspelare i Manchester United. Vi har ingen aning om vad det hela gick ut på. Kanske Pär blir tvstjärna i Koreansk tv nu.

Sen tog linbanan upp på ett berg. Vi som är vana att trängas och knuffas med alla kineser när vi ska fram någonstans kunde inte låta bli att facineras av att det fanns fotsteg målade i golvet som visade var man skulle stå och vänta. Något sådant dröjer det nog länge innan vi får se i Beijing.

De blå fotspåren i mitten är min plats. De stom kom först får ställa sig längst fram, sedan ska alla andra passera på sidan för att ställa sig sist. Inte så smidigt, men det funkade.

Väl uppe på berget så fick man en uppfattning om hur stort Seoul är. Maffigt.

Man kunde åka vidare upp i ett torn också, men vi avsod från det idag.
Staketet på utsiktsterassen var full med hänglås med namn på. Märklig syn.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att nu var det nog slut med fyrverkerierna. Men så var det inte alls. Den dag jag trodde var avslutningen var inte alls det, det var väl bara något monster som skulle skrämmas bort. Avslutningen var i själva verket i torsdags. Då är det 15 dagar in på det nya året och fullmåne. Då skulle alla fyrverkerilager tömmas. Och efter det har vi hört några eftersläntrare varje dag, men det värsta är nog över för denna gång.

Första fullmånen efter nyårsafton. Det markerar avslutningen av

the Spring festival.

Imorgon blir det en tidig morgon för vidare för mot YongPyong och skidåkning.

Ha det gott /Marie

Inger och Ulvåsa

Pär var ju i Sverige för någon vecka sedan och hälsade på Inger och kollade in Ulvåsa .

Inger är på vårdhemmet i Bengtsfors och mår förhållandevis bra. Hon verkar trivas med tillvaron men är väldigt snurrig och vimsig. Det har nu varit en utredning angående hennes fortsatta vårdbehov. Beslutet är att hon har för stort vårdbehov för att kunna komma hem, så nu står hon på kö för att få komma till något äldreboende.

Gott att se en pigg och glad Inger.

På Ulvåsa byggs det för fullt. Det kommer dock inte att bli fädigt till påsk som det var sagt, men det hade vi väl inte räknat med heller.
När Pär åkte från Göteborg till Svarttjärn så snöade det för fullt och väl framme så möttes han av ett vintrigt landskap. Tyvärr töade det bort snabbt igen. Men Erika och Kristian som också var med i Svarttjärn hann i alla fall med att åka pulka med kusinerna en dag.

Läget just nu.

Här ska köket vara är det tänkt.

Detta ska bli vårt sovrum.

Hej hej /Marie

Ännu mer fyrverkeri och vårfestival

Nu tror jag att det blir det sista inlägget om fyrverkerier detta nyår.
Som jag har sagt innan så smäller man raketer ända fram till vårfestivalen
som avslutar firandet på det kinesiska nyåret.
Denna kväll innföll nog i måndags. Det vekade så iallafall med tanke på alla fyrverkerier som de smällde av då. Det började ungefär kl 18 på kvällen och höll på oavbrutet fram till kl 1 på natten. Sen satte de igång kl 5.30 på morgonen igen.
Men ännu idag tre dagar senare så smäller de på kvällarna, dock inte lika länge varje kväll.

Här kommer en ny video, denna gång filmad från min ytterdörr. Filmen är två minuter men de höll alltså på likadant och ibland ännu värre i 5 timmar. Billarmen går igång ideligen och fönsterrutorna skakar. Det är tur att man inte har småbarn som ska sova.

(ber om ursäkt att jag håller kameran åt fel håll. Men ni får väl kolla på videon liggande)

Häromdagen så tog vi en promenad i Chaoyangparken i solskenet.
Där pågick springfestival för fullt.
Men innan vi gick in i parken så åt vi lunch på en restaurang i närheten.
Undrar varför de plastar in sitt porslin.

Inne i parken möttes vi av ett gäng hårt arbetande dansare med stora trummor på magen.
De jobbade så svetten rann trots 2 plusgrader ute. Häftigt att se.

Sedan kom vi till ett ställe där ett ryskt band spelade.
Lägg märke till vakten med megafonen.
Hans huvudsakliga uppgift verkade vara att se till att ingen
stannade för många sekunder i den 3 meter breda trappan.

De hade också en presentation av alla länder som arrangerat OS
(Tror jag, jag kan inte läsa kinesiska tecken)
Sverige fick vara med, både med flagga och informationsskylt.

Mat serverades i massor inne i parken.
Här kan man köpa grillspett.
Kolla in djurkroppen som hänger uppe i vänstra hörnet.

Till er som skriver kommentarer på min blogg. Jag tycker det är jätteskoj att läsa dem, men jag kan tyvärr inte skriva några kommentarer till svar. Min blogg är ju fortfarande blockerad här i Kina så jag måste fortfarande gå genom sidan som gör min trafik anonym för att kunna se min blogg. Och den sidan tillåter inte mig att skriva kommentarer på bloggen, såvidare jag inte blir VIP kund hos företaget ifråga, och det vill jag inte. Men jag får alla kommentarer som ni skriver till min email så jag kan läsa dem därifrån. Så fortsätt skriv kommentarer, det är kul.

Ha det bra för denna gång /Marie

Motorvägsbygge

Överallt byggs nya motrovägar. De bara dundrar rakt in i byarna. Allt som är i vägen rivs.
Den här motorvägen byggs alldeles nära oss. Man känner knappt igen sig från den ena dagen till den andra. Affären som man handlade i ena dagen finns inte ett spår av nästa.

En liten affär som kämpar på. Allt runt omkring är rivet eller utrymt. Detta är allt som är kvar på en kilometer längs den här vägen. Undrar hur länge?

Lägg märke till farbrorn uppe på motorvägen. Undrar vad han gjorde där alldeles ensam på nyårsdagen.
Det är nog den enda dagen under hela året som inga arbetare arbetar.
Man behöver inte ens riva allt som står i vägen,
man kan ju bygga motorvägen över husen. Bra va!

Vett och etikett

Nu inför OS jobbar myndigheterna stenhårt på att lära Beijingborna hur man ska bete sig så att även icke kineser kan känna sig bekväma i landet. De har en bra bit kvar att gå innan de har lyckats, men de försöker på alla sätt att påminna folket om vad som är bra beteende och vad som är dåligt. I en liten by alldeles nära vårt hus har de målat en lång mur med talande bilder. Hoppas bara att kineserna förstår vilka bilder som berättar hur man ska göra och vilka som berättar hur man inte ska göra.

Så här ser det ut inne på gårdarna och längs vägarna i byn.
Undrar om invånarna har någon förståelse för målningen
som försöker säga att man ska ta hand om sitt skräp.

Nyårsafton

Så har nu råttans år inletts med dunder och brak.
På nyårsafton var jag ute och åt tillsammans med några kollegor. Före middagen så hjälpte jag min nya kollega att förflytta sig från hotellet till sin nya lägenhet. När vi sen skulle gå från lägenheten till restaurangen så gällde det verkligen att vara beredd på allt. Det smällde omkring en hela tiden. Att gå och småprata var bara att glömma, det var helt omöjligt att göra sig hörd.

Efter middagen så gick vi ut för att fira in det nya året. Vi gick upp på en gångbro utanför workers stadium. Därifrån fick vi se himlen explodera i fyrverkerier.
Detta höll på i flera timmar. Och varje dag i två veckor fortsätter de smälla, det smälls hela dagarna men fram på kvällen är det alltid värst.

Här ska smällas! Detta är på en trottoar längs en stor gata mitt i Beijing.
Och så såg det ut överallt.

Så fort det började mörkna på nyårskvällen såg man denna syn var man än tittade.

En hel del skräp blir det. Och tro inte att man städar upp själv efter sig.
Man bara lämnar allt på gatan där man står. Alltid är det någon som har som jobb att städa upp.

Här kommer ett första försök att ladda upp en video. Den är ganska hårt komprimerad för att inte ta för lång tid att ladda upp.

Jag och Fredrik försökte ha en konversation med varandra per telefon tjugo över tolv. Det var inte lätt. Vi skrek oss nästan hesa båda två för att höra varandra. Fredrik var också inne i stan med några kompisar och tittade på alla fyrverkerier. Jag hämtade upp honom med taxin på väg hem. Taxichauffören ville inte köra den vägen jag tyckte var bäst eftersom det inte gick att köra där med alla smällare och raketer som var i vägen. Jag tror att han var en klok man. När jag kom fram till Fredrik som stod i andra änden av vägen så såg jag inte asfalten eftersom den var täckt av alla rester från alla smällare.

Pär tillbringade nyårsafton i ett flygplan på väg från Sverige till Kina. På måndag (12/2) åker han till Phillipinerna och kommer tillbaka nästa lördag. Sedan är han förhoppningsvis hemma fram till vi åker till Korea v.9.

Kram /Marie