17 juni 2007

Skolavslutning på Plönninge

Efter ett fyradagars besök i Geneve är jag nu i Laholm.
I Geneve besökte jag förstås Svenska skolan, det var så mysigt att få krama alla barnen och föräldrarna igen. Det kändes genast som om man inte varit därifrån, allt kändes så naturligt, man fick nästan slå sig på fingrarna för att inte pilla på deras saker, man glömde nästan bort att det inte tillhörde mig längre. Det kändes perfekt att åka vägen om Geneve, nästa år gör jag nog inte det, då har nog för stora förändringar skett, barngrupp och personalstyrkan ändras ju ständigt så efter ett tag är det inte så många man känner längre.

Jag var nere på fotbollsstadium för att kolla in om bygget hade avancerat, då hade Fredriks fotbollslag träningsmatch. Alla killarna i laget kom fram och hälsade så artigt och någon frågade lite hoppfullt om Fredrik var med, tyvärr fick jag ju göra honom besviken genom att berätta att han var kvar i Kina.

På Köpenhamns flygplats hade jag turen att träffa en fd. pappa på Svenska skolan som var på väg till Halmstad, så jag kunde lifta med honom ända till Laholm. Kul att få en rapport om hur de hade det i Sverige efter att ha flyttat ifrån Geneve.

I fredags var jag , Sussanne och Ella på Erikas skolavslutning. Meningen var att vi skulle titta på och klappa många hästar, men eftersom Erika verken hade packat sina saker eller städat sitt rum så blev det lite ont om tid. Men en häst träffade vi i alla fall som Ella kunde klappa.
Ella tyckte det var lite konstigt att
hästen inte hade några ögon.
Erika och en kompis med smeknamnet "kofot".
Pär och Fredrik har roat sig i Shanghai i helgen. De har enligt rapport haft en mysig helg tillsammans. Den 20 och 21:a juni har Fredrik sina avslutande prov på franska skolan för det här året.
Just nu pågår en kamp mellan oss och rektorn om Fredrik ska gå om trean eller gå vidare till tvåan. Helt klart är i alla fall att vi tänker så väldigt olika. I franska systemet är det väldigt vanligt och naturligt att gå om, medans vi svenskar försöker stötta och hjälpa eleverna framåt istället. Vi får se hur det blir, just nu lutar det åt att vi förlorar kampen, och tyvärr finns det inget vi kan göra åt det, mer än att byta skola, vilket också innebär att igen byta språk och det vill varken vi eller Fredrik. Vi får se hur det blir. Det är ingen katastrof om han får gå om, han går ju ändå en årskurs före eleverna i Sverige i samma ålder, men vi tycker att beslutet är helt fel och det känns väldigt frustrerande att inte kunna göra något åt det.
I år ska jag fira midsommar i Sverige, första gången på 7 år tror jag. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men det löser sig nog.

Inga kommentarer: