I väntan på mina gäster

Sitter och väntar på mina gäster som skulle landa 11.50. Men på flygplatsens hemsida står att de landar 14.30. Det får man ju lita på då. Fördelen är att då kan vi fiska upp Pär samtidigt, han landar 14.25. Han har varit några dagar på internt möte i Houston.

Var ute på stan igår och kunde inte låta bli att fotografera denna skylt.

Det behövdes lite roliga skyltar för att muntra upp mig i går.
Jag var på ganska uselt humör, efter att ha bråkat med banken upprepade gånger. Pär fick ett mail om att hans betalning av OS biljetterna hade misslyckats. Detta berodde troligen på att han stavar sitt namn lika olika i olika situationer. Bijetterna var tvungen att betalas denna veckan. Själv befann han sig i Houston. Så det blev för mig att försöka betala i hans ställe. Åkte till banken med pengarna i väskan men utan större hopp om att det skulle lyckas. Vad rätt jag fick. De kunde absolut inte ta emot någon betalning om jag inte hade hans pass eller åtminstonde en kopia. Hans pass befann sig givetvis i Houston tillsammans med honom. Men dagen efter kunde Pär iallafall maila en kopia på pass och visum, så det var bara att åka tillbaka till banken, ganska optimistisk denna gång.
Men ack vad jag bedrog mig. Pär hade hunnit att byta pass mellan den dagen vi beställde biljetterna och den dag jag skulle betala, så jag fick absolut inte betala om jag inte hade hans gamla pass med mig, dessutom så stavades hans namn med Ä i passet, E i anmälan och AE i visumet så de kunde absolut inget göra. Så det var bara att åka tillbaka hem, leta upp hans gamla pass och förbereda sig på ytterligare en taxiresa. Denna gång åkte jag till en annan bank, misstänkte att damen i luckan inte skulle behandla mig så väl eftersom jag inte var helt vänlig mot henne när jag gick därifrån andra gången.
Väl framme vid den nya banken så såg allt väldigt ljust ut från början, de till och med räknade pengarna fem gånger och skulle precis bokföra dem när de upptäckte att det var problem med stavningen och att passet hade gått ut. SÅ det var bara att ta ett djupt andetag och vänta på att de sprang omkring och pratade med massa folk och ringde i telefon i en halvtimme. Men till slut räknade de pengarna fem gånger till och bokförde biljeterna som BETALDA. Fast än är det inte över, Pär måste skicka in en anmälan till OS kommiten om att han har bytt pass, annars kommer han inte att kunna lösa ut biljetterna i april.

När väl betalningen var genomförd så förberedde jag mig på ännu en strid. Denna gången i elektronikaffären. Jag köpte för någon vecka sedan ett bluetooth headset, när jag kom hem så gick det inte att ladda upp det. Alla är väldigt trevliga när man handlar, men väldigt sura när man klagar. Jag fick bytt ut den i alla fall, denna gången kontrollerade jag innan jag gick ifrån affären att den gick att ladda. Väl hemma visade det sig att det var glapp någonstans så det är bara till att åka tillbaka och ta en ny strid.

Om en timme åker jag till flygplatsen. Kl. 6 har jag bokat tid för fotmassage, får se vilka det blir, kanske Fredrik och Pär kan ta Ella så också Patrik kan få lite omvårdnad efter flygresan.

Lite av varje

Oj vad dålig jag har blivit på att skriva något här. Det kan ha att göra med att jag tagit över Svenska skolans hemsida och sitter många timmar i veckan med det. Men jag klagar inte. Det är kul tycker jag. http://www.swedishschool.org.cn/ Så från att ha jobbat 17.5 timmar i veckan förra terminen jobbar jag nu 45 timmar i veckan. Men det är bara bra för mig, jag blir lätt alldeles försoffad om jag inte har något planerat. Men det är väldigt dåligt för min kinesiska.

I morgon kommer storasyster Sussanne, hennes man Patrik, deras bedårande dotter Ella och Patriks systerdotter Jossan hit. Det ska bli väldigt kul, har längtat efter att de ska komma.

Vad har hänt här då? Inte så mycket tycker jag.

Vi har varit på fotboll. Dam VM går ju för tillfället i Kina. Vi var ett helt gäng svenskar som åkte från Beijing till Tianjin för att se när Sverige sopade till Nord Korea. Men men, viserligen vann de matchen, men vad hjälpte det när de inte vann tillräckligt stort. Men vi hade kul iallafall. Det var en upplevelse. Camilla och Rivia tyckte ju att beach volley arrangörerna var mer än redo för OS. Det kunde man inte säga om arrangörerna av fotbollsmatcherna i Tianjin. Vi var ett trettiotal svenskar som köpt biljetter tillsammans. När vi glada och färväntansfulla kliver in på stadium för att inta våra platser upptäcker vi att alla våra stolar är upptagna av NordKoreaner. När detta påpekades för vakterna bara skakade de på huvudet och sa att vi fick hitta andra platser. Stämningen blev ganska hetsk ett tag, jag gick ganska snart därifrån och satte mig bakom ett stort gäng svenskar tillresta från Sverige, bl.a. var den något gråhåriga Arthur Ringhart där tillsammans med ett gäng sportfolk man så väl kände igen men inte vet namnet på. Mycket snart kom de några kineser som påstod att vi satt på deras platser, de hade säkert rätt, men vi gjorde som NordKoreanerna, vi satt kvar. vi fick ju inte de platser vi hade rätt till. Vakterna hade ett tufft jobb denna kväll.

Det hela slutade med att halva vårt gäng fick sitta på pressläktaren och halva gänget med de något tråkiga supportrarna från Sverige. Det verkade inte vara så att fotboll hörde till något av deras största intressen i livet om man säger så. Det var mest vi på den bakersta bänken som försökte hålla igång lite.
Men trevligt hade vi i alla fall. Jag har nog aldrig blivit fotograferad så många gånger förut i mitt liv som jag blev den kvällen. Kan mitt gula hår ha något att göra med detta tro.

Emma, Karolina, jag och Ninni.

När vi 30 svenskar efter matchen kom gående över gatan så mötte vi en kinesisk kille som fällde ut stativet mitt i gatan för att få den perfekta bilden på detta märkvärdiga som hände i hans stad.

Det första vi möttes av när vi steg av bilarna utanför stadium var kinesisk tv. Det är första och troligtvis enda gången man känt sig som en värsta kändisen, det hör ju inte till vanligheterna att man får en mikrofon i ansiktet när man stiger ur sin bil.

Det var en imponerande fotbollstadium de har byggt i Tianjin. hoppas bara att de får ordning på vakterna också, annars kommer de att få problem under OS.

Nu till något helt annat. Vi har bott här i ett år nu. Men fortfarnade blir jag lika förvånad när man ser hur många gubbar de sätter in när något ska ordnas. Vägen som går strax utanför vårt compound är en väldigt hårt trafikerad väg och den är i dåligt skick och kantas av diverse hål i väggen affärer, allt ser väldigt sunkigt ut. Men nu helt plötsligt har de satt in en stöt på den vägen. Nu fejas det något kollosalt, fasader byts ut. blommor och träd planteras, hus rivs osv. På en sträcka på ca 200 m var det nog nästan 100 man för att klippa häckar och plantera blommor. När det händer, händer det snabbt här i Kina.

Sen har vi varit i mitt favorit distrikt här i Beijing, nämnligen, Haidan, elektronikdistriktet. Även kallat Beijings Silicon Valley. Där finns allt du kan tänka dig i elektronikväg, hur mycket som helst. Problemet är bara att man aldrig kan vara riktigt säker på vad det är för kvalitet man får med sig hem. Cykelparkeringen utanför ett av de många elektronikvaruhusen.

Hemleverans är väldigt billigt här. Men jag undrar om jag vill ha min nästa dator levererad av den här killen med tanke på trafiken och kvaliten på vägarna. Känns inte som det är så stor chans att datorn skulle leveras i gott skick.

Ser det inte inbjudande ut?

Tillbaka till vardagen

Nu var det väldigt längesedan jag skrev något här. Men historien upprepar sig. Min blogg är blockerad härifrån igen. Då är man lite bekväm och och orkar inte leta upp någon hemlig väg. Men nu har jag iallafall tagit mig i kragen och hittat en väg in igen.

Vi har varit tillbaka i Beijig i en månad snart. Jag har hunnit med tre heltidsveckor på Svenska skolan, och det känns bara bra. Fredrik börjar inte skolan förrän den 4 september, så för honom har det varit lite segt. Alla hans svenska kompisar har redan börjat skolan och hans franska kompisar är kvar i Frankrike.

Sommarens stora händelse för Fredrik var att han äntligen fick köpa sig en moped. Svarttjärnsborna tyckte nog det var skönt att få vila öronen när vi åkte tillbaka till Beijing.
Nu har Erika tagit med sig mopeden till Harplinge.




Jag och Pär har varit på musikalen Mamma Mia tillsammans med ett helt gäng andra svenskar här i Beijing. Det var häftigt! Jag hade redan sett den en gång, men då var det på tyska, låtarna lät mycket bättre nu när man fick höra dem på engelska.
Samma helg som musikalen var så genomförde myndigheterna här ett trafiktest. Det gick ut på att på fredag och söndag fick bara bilar med udda slutsiffra köra och på lördag och måndag fick de med jämn slutsiffra på bilen köra. Detta gjordes för att se om luften blev bättre och trafiken flöt smidigare inför OS. Att trafiken skulle flyta bättre var ju inte så svårt att räkna ut. Taxichaufförerna gjorde nog goda affärer de fyra dagarna. De var undantagna restriktionerna. Däremot var inte våra skolbussar undantagna, så resultatet blev att istället för två skolbussar med alla elever och lärare så fick alla åka taxi istället, undrar vad tanken var där.


Under en vecka i augusti hade vi Camilla och Rivia inneboende hos oss. http://www.camilla-rivia.com/. De är två beachvolleytjejer som var här för att spela en för-OS turnering. Rent resultatmässigt var de ganska besvikna, de åkte ut i gruppspelet. Men de var grymt imponerade av OS-arenan och arrangemanget. De har varit ute i Europa och spelat turneringar hela sommaren och turneringen i Beijing var överlägset det bästa arrangemanget tyckte de. Låter lovande inför OS tycker jag. Jag, Pär och Fredrik var och tittade på finalen, det var riktigt kul. Jag har aldrig sett Beachvolley live förut. Jag var också imponerad av arrangörerna. Har aldrig sett så många kineser med så stora leenden förut. Så fort man gick förbi en funktionär så log han sitt bredaste leende och sa "hello". Undrar hur många timmar de lagt ner på att träna på det i volontärskursen.

Nu har utlottningen av de första OS-biljetterna ägt rum. Vi visste inte om det skulle bli svårt att få biljetter så vi sökte ganska mycket både Pär och jag. Vi fick nästan allt vi hade ansökt om, så nu sitter vi här med te.x åtta biljetter till handbollen. Vi har även biljetter till friidrott, pingis och kanot. I oktober får man köpa igen, då är det först till kvarn som gäller, då ska vi försöka få tag i lite fotbollsbiljettr också.

Vår superproffsiga chaufför har sagt upp sig. Detta på grund av att han inte har fått ut sin lön de två senaste månaderna från leasingföretaget som Cat anlitar. Nu har vi fått en ny chaufför ifrån samma företag, undrar om han kommer få sin lön? När Pär påpekade för den ansvariga på jobbet om att det kanske vore bättre att byta leasingföretag om de inte ger sina anställda lön, så förstod de inte alls problemet.
Vår nya chaufför verkar snäll och trevlig, men har inte samma lokalkännedom som Zhang och pratar nästan ingen engelska alls, han tar sig inte fram lika effektivt i trafiken heller. Men det blir nog bra med honom också. Har man inte större problem än att chauffören har slutat så får man vara nöjd.


Här kommer ännu ett bildbevis på att Kineser kan sova överallt. Tur att IKEA finns när man är liten och trött. Pappan som sitter bredvid hade nog gärna lagt sig ner han också, men där gick väl gränsen, han nöjde sig med att sitta och sova.

Om man inte vet vad man ska äta till lunch en dag så kanske man ska ta efter det här paret. Helt enkelt fiska sin egen fisk mitt i Beijing.

I samma sjö så är det många kinesiska herrar/killar som badar (undrar varför inte några kvinnor badar?). Men jag tvivlar på att de blir särskilt rena i det vattnet. Det ser inte ett dugg inbjudande ut, varken att bada eller att äta fisken i den sjön.








Strumporna ordentligt upphängda i väntan på att ägaren ska ha badat färdigt.







Häromdagen så var jag och min kollega på tygmarknaden, det är samma ställe som jag och Nina såg hundhuvudet på köttmarknaden. När vi gick i genom gränderna där de hade duvor i bur för att man skulle kunna köpa färska duvägg, frisörer i vartannat hål i väggen och en hel massa cigarettbutiker och små grönsaksbutiker så dyker helt plötsligt en tandläkarmottagning upp. Helt öppet utifrån gatan. Det var nog bara att stiga in och sätta sig och vänta på sin tur.



I går var vi i Beijings botaniska trädgård. En väldigt stor och trevlig park att strosa omkring i. Tydligen en populär park för bröllopsfotografering också.




































I parken så stannade vi för att dricka te. Det är det dyraste teet jag någonsin druckit. Vi gjorde misstaget att inte fråga om priset innan, så när Pär skulle betala visade det sig att det kostade 100 rmb för te och en på se chips. Det hade säkert gått att pruta ner, men det har Pär väldigt svårt för så han betalade och såg glad ut. Teet var gott iallafall, det var väl tur det.








Så avslutar jag med ännu en sovbild. Denna gången från Botaniska trädgården.