Några bilder

Vår trevliga chaufför Mr. Zhang






Erika och Marie uppe på muren














Nina, Victor, Stig och Gustav på muren. Tyvärr så hade de inte turen att välja en duktig fotograf, så den fina bakgrunden syns inte.









Stig, Erika, Victor och Gustav

Börjat jobb

Internetproblemen bara fortsätter. Ibland har man tur och kommer in och kan publisera något, oftast inte. Jag har iallafall idag lyckats, för första gången på väldigt länge komma in på webalbumet för att lägga ut några nya album.

Nu har jag börjat jobba, och det känns bara bra. Jobbar varje torsdag och fredag och varannan onsdag.

Annars så rullar det på som vanligt här. Händer inte så mycket för tillfället.

Vi är ute och cyklar lite på helgerna, försöker att hitta lite nya vägar utan allt för mycket trafik på. Det är inte så lätt.

Vårt största problem nu är att vi har stopp i köksavloppet. Det har vi haft sedan onsdag förra veckan. Det var några killar här i onsdags för att fixa det, men de lyckades inte. Så manegement office var tvungna att kontakta vår hyresvärds representant här för att få hit en annan firma som tillsammans med gubbarna som har byggt huset ska titta på problemet. Problemet är bara att representanten är vår mäklare, och vi hart lärt oss att när hon kontaktas så händer inte så mycket. Så vi väntar fortfarande på att någon ska komma hit och fixa problemet. Det slutar väl med att när någon väl kommer hit så får de gräva upp köket för att komma åt rören, saker och ting brukar ju inte fungera så smidigt här så vi är beredda på det värsta.

I lördagskväll var jag och Pär på en Indisk restaurang tillsammans med Fredriks kompis föräldrar. Det var mycket gott och trevligt. Fredrik och Aron var på en annan restaurang och åt kinamat.

När Stig och Nina var här så passade jag och Nina på att åka till tygmarknaden. Jag hade aldrig varit där förut. Det var väldigt intressant. Vi såg inte en ickeasiat på hela dagen, så man blev ganska uttittad när man gick omkring där. Till och med på toaletten blev man uttittad Det fanns inte några dörrar, och kineserna är inte så diskreta av sig, så de ställde sig och vrålstirrade på en när man kissade.


Tygmarknaden visade sig vara ett enormt stort område med affärer där de sålde allt som hade med sömnad att göra.


Där fanns affärer som bara sålde knappar eller bara dragkedjor. Även affärer som bara sålde gardinstänger på metervara fanns det gott om.

På tygmarknaden fanns också en matmarknad, efter att ha gått igenom där så dröjde det ganska länge innan jag kände mig hungrig. Där kunde man köpa lite av varje, till och med hundhuvud hade de liggande på bordet.
När vi till slut återfått aptiten så kändes MC Donalds som ett bra alternativ, förhoppningsvis hundfritt kött iallafall.


Efter ett tag behövde vi värma tårna, då gick vi in i en inomhusmarknad där det visade sig att man kunde köpa det mesta. Jag köpte en karta över Beijing, undrar bara hur tejen i affären kunde veta var den var någonstans. Det fanns ju några olika rullar att välja på som ni kan se på bilden.

De hade även flera affärer där man kunde köpa telefonnummer. Desto fler lyckotal det finns i telefonnumret desto dyrare är det. Så fungerar även det fasta abbonemanget, kan man tänka sig att ha några olyckstal i sitt telefonnummer så får man en lägre månadskostnad.

Vi hade en trevlig förmiddag på tygmarknaden och jag kommer garanterat att åka dit igen. Inte för att jag kommer att köpa något tyg, utan bara för att titta på allt som finns där. Tyvärr slutade förmiddagen inte så trevligt. Nina blev av med sin kamera. Troligvis inne på hamburgerrestaurangen. Det känns alltid lika tråkigt när något sådant händer. /Marie

Nyårsafton

Så här kan man göra om man har ont om bensin.

Vi hade tänkt att åka upp till muren på nyårsafton, men Zhang meddelade att väg upp var stängd pga. snön. Så istället blev det ytterligare en sovmorgon. Sedan drog ungdomarna in till stan för lite shopping. Och vi andra tog taxi till Radiance, där vi tittade på antika möbler en stund för att senare gå vidare till Toms dvd och till en motorcykelaffär. Vi avslutade vår lilla utflykt med att äta lite på Mrs. Shanens bagels.

På kvällen var det så dags för Rio Brazilian att visa var de gick för.
Vi blev lite besvikna först. För det första fick vi sitta nere i källaren och äta, vilket snart visade sig vara väldigt bra. Det blev snart väldigt livat på våningen över oss. Buffen var också en liten besvikelse i början. Visst fanns det mycket att välja på, men inte något grillat kött som vi hade sett framför oss. Så fort vi hade satt oss till bords med våra tallrikar fulla av lite av varje från buffen så kom förklaringen till varför det inte fanns något kött på buffebordet. De kom till bordet med grillat kött uppträtt på svärd som de skar upp och delade ut. Snart satt vi med minst tio olika köttsorter på våra tallrikar, maten från buffebordet var gömt någonstans på botten av tallriken och kändes ganska ynklig jämfört med allt grillat man fick. Här kunde man verkligen prata om valuta för pengarna.

Efter tolvslaget tog vi taxi tillbaka hem, mätta och nöjda. Taxiresan blev dock lite spännande. Halvvägs hemma blev det plötsligt superdimmigt, chaufförren satt och lutade hakan mot ratten och körde i högst 30/km i timmen. Pär satt i taxin bakom, han sa att de bara styrde med hjälp av lyktorna på vår taxi. Det kliade i fingrarna ibland att ta över ratten och styra lite. Chauffören hade nog inte så bra syn i vanliga fall och nu såg han nog nästan ingenting, han sa flera gånger till mig, "Jag ser inte vägen". När vi väl var framme så torkade han sig länge om ögonen och skakade på huvdet. Sedan hade de två taxichaufförerna en hel del att prata om. /Marie

Lördagen den 30 december

På lördagen vaknade vi till ett vitt Beijing. Undrade lite hur trafiken skulle flyta i halka, jag har ju sett hur usla däck de flesta bussar och lastbilar har. Men det gick bra. De flesta verkade köra förståndigt.
Vi tog det lugnt på morgonen, och lät alla sjusovare sova länge. När vi väl fått upp alla så åkte Stig och Nina in till skräddaren för att prova sina kläder. Vi andra åkte till Yashow för ytterligare lite shopping, dit kom också Stig och Nina efter provningen. Pär var hemma och kurerade sin förkylning.

Fredrik pekar ut Franska skolan på kartan.
Efter avslutad shopping blev vi lite kulturella igen och gick till Beijing Internationell Planning exhibition. Det är ett museeum över Beijings stadsplanering. De har bland annat en enorm modell av hela Beijing uppbyggd. Maffigt. Till och med barnen tyckte att det var lite kul där.
Vi avslutade den kulturella biten av dagen med att gå ner i den underjordiska staden, den delen som vi var i är den enda delen i Beijing som är öppen för allmänheten för tillfället. Förut har man kunnat gå ner på några andra ställen, men all nybyggnation som sker ovan jord har satt sina spår även under jord, vissa ställen var översvämmande av vatten pga att vatttenledningar gått sönder när grävmaskinerna grävt. Men det verkade vara regeringens målsättning att senare öppna en större del för allmänheten, det tycker jag att de absolut borde göra. Även fast man bara får se en bråkdel av alla tunnlar under besöket så får man iallafall en känsla av omfattningen av bygget.

Även kinesiska barn blir glada av snö.














På väg hem så valde vi att ta vägen om två restauranger för att kolla in om någon av de skulle vara ett alternativ för nyårsmiddag för oss. Vi valde mellan en Brasiliansk och en Irländsk restaurang. Vi åkte först till den Brasilianska, och väl där så bestämde vi oss för att välja det stället. Om man köpte biljetter den dagen så kostade det 68 rmb för buffe, ett glas vin och gratis öl och softdrinks. Vi var lite fundersamma på kvaliten eftersom vi någon dag innan hade frågat på Hard Rock cafe och de skulle ha 798 rmb för ungefär samma sak. Men vi betämde oss iallafall för att välja det Brasilianska alternativet, lite extra roligt var det ju när Victor var med, för de som inte vet så är han född i Brasilien.
Det var ett val vi inte skulle ångra kan jag säga. /Marie

Xi An

Det är inte lätt att blogga när man befinner sig i Kina. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Förut var problemet att myndigheterna här blockerade tillgången till sajten, för tillfället är det ingen blockering. Nu är problemet att en massa kablar i Taiwan har gått sönder i samband med en jordbävning. Givetvis går vår internettrafik den vägen. Resultatet är ett ännu långsammare internet än förut, Jag trodde inte det var möjligt, men det har jag fått lära mig att det var det. Man får vara glad om man kommer ut på nätet ett par gånger om dagen. Bilder är helt omöjligt att publisera. Om det eventuellt kommer in några bilder de närmsta dagarna så har jag nog lånat Pärs uppkoppling.

Torsdagen den 28 december pallrade hela gänget sig upp klockan 5.45 för att hinna med flyget till Xi An. På flyget blev vi serverade frukost som bestod av sockerkaka och chokladkaka, en utmärkt uppladdning inför en dags sightseeing.
Väl framme i Xi An blev vi mottagna av Chris som hade fått det hedersamma uppdraget att vara vår privata guide i två dagar.
Vi styrde färden direkt mot terrakottaarmeen där vi fick se ca 3000 lersoldater i naturlig storlek.
Det mest unika med de här soldaterna är att alla har olika ansikten.
Det fins inte två soldater som ser likadana ut. Den här armeen hittades av några bönder som grävde efter vatten 1974. Den bonde som först rörde den terrakotta figur de fick upp sitter nu på museet varje dag från morgon till kväll och signerar böcker, man fick absolut inte fotografera honom, han ansåg att hans ansikte blev förstört om man fotograferade honom. Där var några som försökte smygfotografera honom, när han upptäckte det blev han väldigt arg. När soldaterna hittades var alla krossade, sedan dess har arkeologerna jobbat med att gräva upp och laga alla dessa soldater. Man tror att det finns ca 8000 soldater att gräva fram och pussla ihop. Imponerande att se.
En liten tur på stans marknad hann vi förstås med innan vi begav oss av till operahuset där vi tog oss igenom ca 10 olika dumplingssorter innan det till barnens lycka var dags för en kinesisk dansshow.
Som man kan se på dessa dumplings så innehåller de fläskkött och fisk.
Kinesisk dansshow. Precis vad barnen såg fram emot efter att ha petat sig igenom alla dumplingssorterna.


Nästa dag snöade det när vi vaknade. Men det hindrade inte oss för ännu en tur på marknaden, sedan fortsätte vi av bara farten att inventera Chinas varuhus. Gustav investerade i ytterligare ett pingisrack. Lite kulturella var vi också i form av att titta på trumtornet och stadsmuren.
Efter lite sötsur lunch åkte vi vidare mot historiska museet, fast först gjorde vi ett stopp på en jadeaffär. Där fick vi en liten guidning om de olika jadesorterna, ganska intressant. Det hela slutade med att vår guide upplyste oss om var toaletten fanns, att man fick dricka gratis te och att de accepterade kreditkort.
Vårt sista stopp blev historiska musset. Men jag (Marie) och barnen tyckte vi hade varit kulturella så det räckte, så vi stannade i kafeet istället medans de andra pinade sig (antar jag)runt i museet. Efter museet åkte vi till flygplatsen för att åka tillbaka till Beijing.
Sammanfattningsvis kan vi säga att Xi An är väl värt ett besök. /Marie