Besök i Hutongerna

I går var jag och Pär på en guidad tur i de sista resterna av hutongerna söder om Himmelska fridens torg.
Det var väldigt intressant, men ganska beklämmande att se. De gamla hutongerna rivs efter hand, och kommer 2008 vara ersatta av nya byggnader. Folket som bor där nu, blir bara symboliskt ersatta, det räcker inte för att bosätta sig någon annan stans. Så man såg flera familjer som bodde kvar i rivningsresterna. Undrar var de tar vägen sedan?

Vi fick lära oss att förr i tiden kunde man bara genom att titta på porten se vilken klass hyresgästerna tillhörde. Portarna är röda eller svarta. Röda för vanligt folk, svarta för affärsmän. Man hade också pins på dörren. Fyra pins betydde rika människor, två pins var medelklass och ingen pins var fattiga. Det var staten som bestämde hur många pins varje port skulle ha. Desto mer skatt man betalade desto fler pins fick man.
Vi avslutade turen med att gå ner i Underground city. En militärhemlighet, så man fick inte ta kort, men inte hemligare än att man fick gå ner där. En helt otrolig konstruktion. En hel stad under marken som byggdes mellan 1969-1979 för att skydda sig mot ryssarna. Där nere finns skola, sjukhus, hotell, skatingrink, bio och affärer. Hela i tunnelsystemet är längre än Kinesiska muren. Man kunde gå hela vägen från Beijing till muren vid Baldaling(50 km) eller till Tianjin(120 km). De flesta vägarna var stängda nu, men ganska otroligt att tänka sig att detta byggdes så sent som 1969 för att skydda sig mot ryssland. Vad gjorde vi i Sverige 1969-1979?
Den guidade turen i tunnlarna slutade vid en silkesfabrik. Där fick vi se hur ett silkestäcke tillverkades från puppa till täcke. För att tillverka det varmaste täcket de sålde där nere behövdes 10 000 puppor.

Fredriks fotbollslag hade returmatch mot Franska skolan i går. Men eftersom Fransmännen hade ont om folk så fick de tre fransktalande (Fredrik, Jerome och Jean-Luca) i Sport Beijing gå över till de blå. Det blev en ganska jämn match som La France till slut vann med 3-1 i mörkret.