Guldmedalj igen

Kanske behövs en liten förklaring på föregående inlägg.
Det var så att vi flög till San Fransisco i samma plan som tre av guldmedaljörerna i det Amerikanska simteamet. Ja egentligen var det fyra, men den fjärde satt på övre däck så honom träffade vi inte.
Sorry Sussie, jag hade fel, vi flög inte med Phelps!
Jag skojade nämligen med Sussie och sa att jag nog skulle flyga tillsammans med Phelps till USA, inte trodde jag då att jag skulle flyga med hans lagkompisar. Men det gjorde vi alltså. Pär satt bredvid Matt Grevers och pratade en hel del med honom. Bland annat fick han reda på att han tyckte att organisationen för de aktiva i Beijing 2008 hade fungerat alldeles utmärkt. Jag ställde samma fråga till Brendan Hansen och han tyckte att organisationen, arenorna och omgivningarna hade varit helt outstanding. Han var även med i Athen 2004 och Beijing vann med hästlängder. Kul att höra att idrottarna tycker att det har fungerat bra.

Jag och Matt Grevers. Matt var delaktig i de båda stafettgulden
och silvermedaljör på 100 m ryggsim.

Jag och Brendan Hansen. Brendan simmade i laget som vann stafettguldet.
Brendan bor i Austin. Det ligger 2.5 timmars bilresa ifrån Houston. Han tyckte att Austin var en fantastisk stad, den staden har allt. Men han tyckte lite synd om mig som skulle flytta till Houston. Den staden har inget enligt honom. Denna åsikt delar han med de flesta amerikaner man har pratat med. När man säger att man ska flytta till Houston säger de bara "Stackars dig"

Jag har fått låna Ian Crockers guldmedalj. Fotograf är Ian Crocker.
Lite kul tycker jag att det är gulmedaljören som tar kort på mig, det brukar ju vara han som blir fotograferad. Men sen tog jag allt ett foto på honom också.

Ian Crocker, den riktiga ägaren till guldmedaljen.
Ian var delaktig i ett av stafettgulden.

Snart så kommer inlägget om mina besök på Birds nest också. Under tiden kan ni läsa mitt första inlägg på min Texasblogg http://www.texasleander.com/

Ha det gott

Kram /Marie

Sverige har en guldmedalj

Var inte så ledsna, titta på bilden så får ni se att Sverige har en OS-guldmedalj från Beijing 2008. I simning närmare bestämt. Tänk vad mycket det är ni inte vet om mig. OS-guld i simning, inte dåligt va? Heja Sverige!
Vi är nu i Houston. Kom till lägenheten ganska precis 24 timmar efter vi lämnat huset i Beijing. Vi lyckades omboka våra biljetter så att vi slapp åka över Kanada. Det sparade vi 7 timmar på.
Nu ska vi sova, imorgon kanske det kommer fler bilder på guldmedaljer, vem vet.

Kram /Marie

Hej då Beijing

Vi sitter i loungen och hör att de just nu ropar ut vår flight.
Känns tungt att lämna Beijing, men vi ser fram emot nya äventyr i Houston.

Återkommer snart med inlägg från tävlingarna på Birds nest.
Ha det gott alla Beijingvänner, vi kommer att sakna er mycket.

Vi syns och hörs om ett tag på www.texasleander.com

Kram/ Marie

Pingis

Igår var vi och tittade på kinesernas nationalsport, pingis. Jag hade räknat med en jättestor hall, visst, hallen var väl stor men inte alls så stor som jag räknat med. Det pågick 8 matcher samtidigt så det var lite svårt att fokusera på någon speciell match. Men eftersom kina spelade i en av matcherna så var det bäst att fokusera på den så att man hängde med när publiken jublade. Stämning i hallen var heller inte lika hög som jag trodde att det skulle vara. Med andra ord så var pingisen en liten besvikelse, men ändå kul att få se.

Dansuppvisning av OS-maskotarna.

Match mellan Kina och Österrike.

Idag blir det inget OS. Fredrik behöver köpa lite kläder som han kan ha första skoldagarna i Houston eftersom han inte hinner köpa någon skoluniform innan första skoldagen. Vi har beställt online, men de verkar inte ha kommit fram. Så dagens mål är att hitta ett par kakhifärgade byxor och en vit piketröja till honom. I kväll blir det middag med några vänner, trevligt. Kram /Marie

Färdigpackat

Så där ja. Nu är allt packat. 178 paket blev det totalt. In med sista cykeln och stäng fort så den inte ramlar ut. Tur att det finns gott om arbetkraft. Det behövs ju fyra personer för att lasta en cykel. Tre som håller i cykeln och en som stänger porten. Kram /Marie

Mer packning

Sitter just nu och bara väntar på att flyttgubbarna ska bli klara. Verkar som de inte har så mycket kvar nu. Charlie fortsätter och tuggar tejp och skoskydd.

Vadå då? Får man inte smaka lite?

I eftermiddag kommer de från mäklarfirman och ska göra en förkontroll av huset innan vi flyttar ut och i kväll ska vi till Markku och Anette och käka middag. Markku och Anette är föräldrar till en pojke som gick hos mig på Vättarna förra terminen. Ska bli trevligt att träffa dem en stund. Idag har Fredrik varit med sin kompis Aron och tittat på Judo. Tråkigt tyckte han. Men i morgon blir det nog roligare, då ska vi se Kina spela lagtävling i pingis. Då blir det nog tryck på läktaren. Kram /Marie

Packning och damfotboll

I måndags så åkte jag, Anna och hennes mamma till porslinsfabriken. Ville gärna köpa med mig lite mer innan flyttlasset går. Tyvärr hade de inte allt som jag ville ha i mitt mönster. Men en hel del blev det iallafall. På eftermiddagen fortsatte jag shoppingen på Yashow. Lite jeans, skor och några dukar blev det. När man kommer till Houston och ser de amerikanska priserna ångrar man nog att man inte köpte mer. På kvällen så förberedde vi mest för tisdagen då flyttgubbarna skulle komma och packa båtfrakten. Tisdagförmiddag kl 9.30 så invaderades huset av en massa kineser som skulle packa. Gäller att vara snabbt med och visa vad som ska packas och vad som ska vara kvar. Än så länge har vi bara märkt att de har packat en sak för mycket. Det är en pall i hallen som tillhör huset som nu har åkt iväg. Ja,ja sånt händer. Just nu passar vi ju Charlie. En stor hund med ett stort barnasinne. För honom är det julafton här. Han tar allt löst i munnen och tuggar sönder. Gubbarna här har förlorat en hel del tejprullar, skoskydd, packningspapper och packplast. Att de sedan lämnar dörren öppen gör ju inte det hela sämre. Tänka att kunna gå ut när man vill!

Charlie tar en paus i tuggandet.

Tänk vad mycket kartonger det blir. Tyckte inte vi hade mycket grejer i arbetsrummet. Men det blev en massa lådor när de packat klart.

Inte mycket för mig att göra medans de är här och packar. lika bra att blogga lite. (vilka smutsiga fötter!)

Dags att bära ut allt färdigpackat. Charlie övervakar såklart. Själv tycker han nog att han har placerat sig på ett utmärkt ställe. Vet inte om flyttgubbarna håller med.

103 paket lastades igår. Fler ska packas idag.

När jag på kvällen satt i soffan och bloggade ringde telefonen. Det var Thomas som undrade om jag ville titta på fotboll. Kanada-Sverige. De hade efter vissa turer en biljett över. Klart att jag ville se fotboll. Det var bara att slänga sig i taxin och ge sig iväg in till Worker stadium.

När vi kom in på läktaren så var det fem minuter kvar av matchen mellan Brasilien och Nigeria. Tydligen en mycket bra match. Mycket publik var det iallafall. Tyvärr gick många inför Sverigematchen. Men det blev bra stämning iallafall.

Lite underhållning innan matchstart, lek med svensk och kanadensisk flagga. Undrar vad de svesnka flaggreglerna säger om den behandlingen av den svenska flaggan.

Thomas och Gunilla som jag fick biljetten av. Tack för det!

Matchen blev spännande så det räckte. Svenska målvakten bjöd ju oss på spänning hela tiden med sina utflykter. Men hon gjorde det ju bra, så då får vi väl bara tacka för underhållningen. Go känsla att få vara med att heja på ett segrande svenskt lag.

Ganska många svenskar på läktaren. Och som vanligt omringas svenskarna av fotografernade kineser. Här är det min kollega Mickael och hans vänner som är högvilt.

Dags att lämna arenaområdet. Volontärerna kom i stora flockar och motade oss mot utgången. Fast de kunde förstås inte låta bli att stoppa upp ibland för att fotografera några tokiga svenskar.

Volontärerna står uppradade och vinkar adjö och gratulerar till segern.

Efter matchen var vi några stycken som gick till de Den för att få oss något att äta och dricka. Trevlig avslutning på en lyckad kväll. Nu gäller det bara för Sverige att slå Tyskland i kvarten. Kram /Marie

Snabbtåget

I söndags beslutade jag och Pär oss för att testa det nyöppnade snabtåget från flygplatsen till Beijing. Vi tog en taxi till flygplatsen. Där fick vi gå igenom två säkerhetskontroller innan vi kom till plattformen. Väl framme vid plattformen så fick vi vänta tio minuter innan tåget kom. Sedan visade det sig att det skulle köra till terminal två innan det styrde färden in mot Beijing. Biljetterna kostade 25 rmb styck. Den totala tiden för oss från det att vi kom till plattformen till vi var framme vid tunnelbanestationen i Beijing tog drygt femtio minuter. Detta betyder alltså att det är snabbare och om man är två öven billigare att ta taxi in till stan. Men en fin station och ett fint tåg var det.

Stationen på terminal 3.

Pär på väg att kliva på tåget.

Man kunde stå och hänga över förarens axel om man ville. Inte så trevlig arbetsmiljlö tycker jag.

Fint tåg tycker jag.

När man kom till tunnelbanestationen Dongshimen så kunde man inte missa vilka de är som är med och sponsrar OS.

Beijing-OS:s slogan är också svår att missa när man befinner sig i Beijing.

Eftersom jag hade tänkt att köpa några knivar innan flyttgubbarna kommer så bytte vi till tunnelbanelinje två och åkte till Qianmen. När vi kom upp från stationen där så var det fullpackat med folk längs trottoarkanterna. Det var fullt med poliser och avspärrningar på vägarna. Vad var på gång? Cykling, kom vi på efter ett tag. Jodå, det visade sig vara riktigt. Klockan två startade damernas linjelopp och några minuter efter start skulle gänget schvischa förbi där vi stod. Så vi väntade,och fick till slut se hela gänget i flera sekunder. Och vi vet ju nu hur det slutade, Emma tog silver, kul!

Gäller att inte köra fel så man hamnar mitt i loppet.

Heja Sverige!!

Söder om Qianmen är en del av Beijing som har genomgått en total omvandling på några år. Första gången vi gick där så var det trasiga vägar, smutsigt och halvrivna hutonger. Att allt såg ut så då berodde nog på att redan påbörjat förvandlingen från gamla charmiga Beijing till moderna och inte fullt så charmiga Beijing. Nu är gatorna kantade med blommor och pavillonger där folk sitter eller ligger och vilar.

Jag har tyckt att det är oväntat lite folk i Beijing nu under OS. Tycker att stan borde vara full med folk, det brukar ju vara knökat i vanliga fall. Men nu har jag iallafall hittat strället där alla folk är. På gatan som vi kallar knivgatan fick man nästan slå sig fram. När man sedan kom fram till den "nya" gågatan så var där om möjligt ännu mer människor, detta utan att en enda affär hade öppnat på gatan.

"Nya gågatan" Mitt i gatan är det tänkt att det ska gå en spårvagn.

När jag fotograferade porten in till gågatan så blev jag själv fotograferad av flera stycken.

Gågatan hade fint besök. Först gick polisen och gjorde fri väg, sedan kom guiden med sina gäster. Ingen aning vilka de var, men de var säkert viktiga.

Kram /Marie

Damvolleyboll

I lördags så var jag på volleyboll. Min kollega Anna hade en biljett över och den fick jag köpa. Tack Anna! Publikinsläppet gick inte alls lika smidigt som på fotbollen. Kön ringlade lång utanför arenan. Det var riktigt svettigt när man stod i kön. Man fick fläkta så gott det gick med sin biljett. Första matchen hann börja innan alla hade blivit insläppta. Vi satte oss på våra platser precis när de spelade första poängen. Väl på plats så frös man nästan. Det är inte så skänt att komma in i en sval hall när t-shirten är genomvåt av svett. Men det var iallafall bättre att hallen var sval än att den var kokhet.

Den här mannen satt i en domarstol och blickade ut över säkerhetskontroll. Undrar hur hans arbetsbeskrivning lyder.

Volleybollarenan.

Jag har aldrig varit på någon volleybollmatch förut. Men det var riktigt kul. Första matchen var Brasilien mot Algeriet. En ganska ojämn kamp som Brasilien vann både på plan och på läktaren. Andra matchen gick mellan Polen och Kuba. Den matchen var mycket jämnare på planen, Kuba gick segrande ur kampen till slut. På läktaren däremot fick Kuba storstryk av Polen. Vi hamnade mitt bland den något överförfriskade men glada och trevliga polska klacken. Häftigt att se hur en person har förmågan att få igång vågen alldeles själv. Det blev ingen våg om någon annan försökte, inte heller om det uppmanades på de stora skärmarna att man skulle göra vågen. Det var bara när den glada polacken bredvid oss körde igång den som den lyckades få fart. Det finns en hel lista på vad som inte är tillåtet att ta med sig in på arenorna. Enligt några stackars volontärer så hade polackerna brutit mot reglerna när de tagit en stor flagga med sig in. Mannen envisades med att flaggan var mindre än 1x2 meter, vilket är maxstorleken på en tillåten flagga. Peronalen envisades med att den var för stor. Till slut lyckades de få fram något att mäta med. Polacken kunde triumferande gå ifrån mätningen med sin flagga i behåll och de stackars kinesiskorna hade tappat ansikte. Undrar om de vågar ge sig på någon ny mätning någon gång. De förökte också utan resultat att få polackerna att sätta sig på sina egna platser. Eftersom man här i Kina bara har fått köpa ett fåtal biljetter till varje evenamang så lyckas man väldigt sällan att sitta många landsmän tillsammans vilket är synd tycker jag. Stämningen blir högre om man är många supportrar på samma plats. Polackerna hade lyckats smita in på några lediga platser så att de kunde sitta tillsammans. Men det försökte alltså personalen ändra på. De lyckades inget vidare. vilket var bra tycker jag. Men det är ju synd om de stackars tjejerna som försöker att göra sitt jobb utan framgång.

Tre volontärer diskuterar storleken på flaggan.

Jag och Annas mamma Britta.

Lite mascotdans i en av pauserna.

Och lite annan dans i en annan paus.

Brasilien-Algeriet.

Efter matchen traskade vi hela vägen tillbaka till tunnelbanan för att åka tillbaka in till stan. Väl där smakade det gott med lite mat innan jag åkte hem. När jag kom hem hade vovven Charlie anlänt. Charlie är en golden som vi ska passa medans Charlies ägaren har besök av allergiska gäster.

Kram /Marie