12 augusti 2008

Damvolleyboll

I lördags så var jag på volleyboll. Min kollega Anna hade en biljett över och den fick jag köpa. Tack Anna!

Publikinsläppet gick inte alls lika smidigt som på fotbollen. Kön ringlade lång utanför arenan. Det var riktigt svettigt när man stod i kön. Man fick fläkta så gott det gick med sin biljett. Första matchen hann börja innan alla hade blivit insläppta. Vi satte oss på våra platser precis när de spelade första poängen. Väl på plats så frös man nästan. Det är inte så skänt att komma in i en sval hall när t-shirten är genomvåt av svett. Men det var iallafall bättre att hallen var sval än att den var kokhet.

Den här mannen satt i en domarstol och blickade ut över säkerhetskontroll. Undrar hur hans arbetsbeskrivning lyder.

Volleybollarenan.

Jag har aldrig varit på någon volleybollmatch förut. Men det var riktigt kul. Första matchen var Brasilien mot Algeriet. En ganska ojämn kamp som Brasilien vann både på plan och på läktaren. Andra matchen gick mellan Polen och Kuba. Den matchen var mycket jämnare på planen, Kuba gick segrande ur kampen till slut. På läktaren däremot fick Kuba storstryk av Polen. Vi hamnade mitt bland den något överförfriskade men glada och trevliga polska klacken. Häftigt att se hur en person har förmågan att få igång vågen alldeles själv. Det blev ingen våg om någon annan försökte, inte heller om det uppmanades på de stora skärmarna att man skulle göra vågen. Det var bara när den glada polacken bredvid oss körde igång den som den lyckades få fart.

Det finns en hel lista på vad som inte är tillåtet att ta med sig in på arenorna. Enligt några stackars volontärer så hade polackerna brutit mot reglerna när de tagit en stor flagga med sig in. Mannen envisades med att flaggan var mindre än 1x2 meter, vilket är maxstorleken på en tillåten flagga. Peronalen envisades med att den var för stor. Till slut lyckades de få fram något att mäta med. Polacken kunde triumferande gå ifrån mätningen med sin flagga i behåll och de stackars kinesiskorna hade tappat ansikte. Undrar om de vågar ge sig på någon ny mätning någon gång. De förökte också utan resultat att få polackerna att sätta sig på sina egna platser. Eftersom man här i Kina bara har fått köpa ett fåtal biljetter till varje evenamang så lyckas man väldigt sällan att sitta många landsmän tillsammans vilket är synd tycker jag. Stämningen blir högre om man är många supportrar på samma plats. Polackerna hade lyckats smita in på några lediga platser så att de kunde sitta tillsammans. Men det försökte alltså personalen ändra på. De lyckades inget vidare. vilket var bra tycker jag. Men det är ju synd om de stackars tjejerna som försöker att göra sitt jobb utan framgång.

Tre volontärer diskuterar storleken på flaggan.

Jag och Annas mamma Britta.

Lite mascotdans i en av pauserna.

Och lite annan dans i en annan paus.

Brasilien-Algeriet.

Efter matchen traskade vi hela vägen tillbaka till tunnelbanan för att åka tillbaka in till stan. Väl där smakade det gott med lite mat innan jag åkte hem.
När jag kom hem hade vovven Charlie anlänt. Charlie är en golden som vi ska passa medans Charlies ägaren har besök av allergiska gäster.
Kram /Marie

Inga kommentarer: