Ulvåsa igen

I måndags kom jag till Ulvåsa. Det skulle ju som bekant vara färdigt i påskas, men det blev inte riktigt så. Men nu har iallafall grävaren varit här och fyllt igen. Vår kustlika tomt förvandlades helt. Det går inte riktigt att förstå hur det såg ut förut. Trädgården blev iallafall mycket större nu.

Skillnad va? Med altan och skorsten så blir det nog riktigt bra.

Spiraltrappan är på plats i köket.

Köket är det som är mest klart, nu fattas lite el, lister, vedspis och färg på väggarna. Resten av huset får vi nog vänta ett tag till på.

Kram /Marie

Studentbal

Någon vecka innan studenten hade förstås de blivande studenterna bal. Klänningen fixades redan i julas i samband med Erikas besök i Kina.

Visst är hon fin?

Förväntansfulla elever.

Nu ett tillägg till bilderna från Erikas student. Fyra nyfikna åskådare tittar på när Erika öppnar sina paket. Kram /Marie

Ruben i Beijing

Ja, nu ska jag försöka få till en liten rapport om Rubens besök i Beijing. När man kommer till Beijing så måste man inom 24 timmar anmäla sig hos polisen, det spelar ingen roll om man är turist eller ska bosätta sig där. Vi har varit slarviga förut och aldrig anmält våra gäster. Men nu inför OS så har det blivit mycket tuffare kontroller. Många av våra vänner har fått besök av 5-6 poliser när de har haft gäster för att kontrollera om de är registrerade. Antagligen så finns det någon rapportör i området, annars kan man ju fundera på hur polisen vet att man har gäster. Dagen efter att Ruben, Stig och Gustav kommit till Beijing så åkte vi i allafall iväg till polisstationen. Vi har nog fyra polisstationer inom en kilometers avstånd, så det gäller att välja rätt station, man kan ju givetvis bara göra registreringen på vissa utvalda stationer. Nåväl, det var inga problem att registrera våra gäster, visserligen tog det väldigt lång tid, men det har man ju lärt sig att det mesta gör nu för tiden. Den enda kluriga frågan vi fick var vilken nationalitet vår hyresvärd hade.

Stig, Gustav, Ruben och jag på polisstationen.

Lördagen och söndagen tillbringade vi tillsammans med diverse utflykter. Resten av veckan så fick de klara sig själva tillsammans med vår chaufför. Jag jobbade hela veckan och inför sommarlovet så är det extra mycket som ska göras och Pär var tvungen att åka iväg på en resa i fyra dagar. Men Stig och Gustav har ju varit här förut och Tao känner till de flesta ställen som man vill åka till, så de klarade sig ganska bra tror jag.

Utanför Birdsnest.

På en lokal hotpot restaurang. Gott och billigt.

På himmelska fridens torg.

Ruben och Gustav tar en paus i knivaffären.

Konstinköp hos en konstnär i hutongerna.

En polis förklarar för vår chaufför var vi befinner oss. Vi räcker ofta över luren till någon kines och ber dem prata med Tao. De blir lika förvånade varje gång när vi ger dem vår telefon, men de hjälper alltid till.

Utanför vårt favorithak som vi kallar för plåtverkstaden. Det var fullsatt när vi kom dit så vi fick vänta utanför en stund.

Inne på plåtverkstan, nya fläktar är insatta, det blev ett verkligt lyft för stället.

De trevliga ägarna till plåtverkstaden. De blir alltid lika glada när vi kommer dit.

Ruben och Gustav på en båt i Sommarpalatset.

Många kvarter rivs till förmån för nya lyxiga kvarter.

Vandring i hutongerna.

Kinesiska muren i 30 graders värme.

Hela gänget åkte rodel ner för muren.

Himmelens tempel.

Ett skräddarbesök är nästan obligatoriskt när man är i Kina. Ruben sydde upp både kostym och skjortor och för Gustav blev det skjortor och byxa.

Gustav och Ruben i den förbjudna staden.

Det var en intensiv men intressant vecka för Ruben tror jag. Det var kul att han kom iväg innan vi flyttade därifrån. Får se om han kommer iväg till Houston också.

Kram /Marie

Erika har tagit studenten

För vi har tagit studenten! Grattis gumman!

Oj oj oj vad tiden rusar. Känns som det var igår som vi sa hej då till Erika när hon började sitt första år på Plönninge. Det var ganska tungt att åka till Geneve och lämna Erika kvar i Sverige på ett helt nytt ställe och med helt nya människor att lära känna. Man vet ju aldrig i förväg hur det ska gå. Men det gick väldigt bra. Erika trivdes från första dagen och har nog aldrig längtat därifrån. Det har förstås känts väldigt bra för oss att veta. Det har gjort att det varit lättare för oss att ha henne så långt borta. Det var verkligen med blandade känslor hon sprang ut i torsdags, tänk att lämna alla kompisar som hon levt så tätt med i tre år, hon hade nog gärna gått kvar något år till Inatt jobbade hon sitt första pass på MC Donalds. Hon började kl.1 på natten och slutade kl.5.45. Då är det skönt att ha en snäll pojkvän som ställer upp och hämtar.

Det var verkligen en perfekt dag att ta studenten på. Strålande sol och varmt. Hon blev ordentligt uppvaktad av kompisar och de släktingarna som fanns på plats. Jan och Lisa kom till Halland för att uppvakta Erika, det var roligt. Kristians farmor och farfar kom också dit. Trevligt med lite nya bekantskaper. Givetvis var även Sussanne, Ella, morfar och Gunnel även på plats. Jag kom till Laholm i söndagsnatt och fick några dagar i Halland innan den stora dagen. tanken var att jag skulle hjälpa till att fixa och greja hos Sussanne inför studenten, men dagen innan så fick jag akut ont i ryggen. Kunde knappt röra mig, så tidigt på studentdagen så bar det av till en naprapat i Laholm, (skidlandslagets fd napratat, för övrigt). Han bände och knäckte så det knakade och brakade mest hela tiden. Efter det besöket kunde jag iallafall klara av dagen. Han rekommenderde ytterligare något besök för att försöka få ordning på mitt olydliga skelett. Jag sa att jag nog tänkte att åka till Dalsand i helgen så jag skulle försöka få tag i någon där. Men med tanke på vad som väntar mig i Svarttjärn med all röran i bygget så beslutade jag mig för att stanna över helgen i Laholm. Färäldrar och personal på Ellas förskola hade fest i går, då var jag med och cyklade runt till några olika familjer där vi utsattes för diverse tävlingar. Med på denna fest var även naprapaten och då passade jag på att fråga om han hade någon tid på måndag eftersom jag ändå skulle vara kvar över helgen. Svaret blev att han skulle vara ledig på måndag men att jag kunde komma på söndagen istället. Det kallar jag service. Så klockan kvart i tio idag på förmiddagen så var det dags för en ny omgång med brakande och knakande, medans hans fru förberrede familjens stranddag. Det har blivit klart bättre än det var i onsdags, men det är en bit kvar innan det är helt bra. Men i morgon bär det iallafall av till Ulvåsa, får försöka att lyfta och kånka på ett vettigt sätt så det inte blir värre. Jag hade tänkt att komma ifatt med bloggandet nu i helgen, men eftersom jag på grund av ryggen inte kunnat sitta framför datorn så har det fått vänta. Men nästa vecka ska jag försöka lämna en rapport om Rubens besök i Kina i allafall.

Erika 18 år och Erika 2 1/2 år.

Rapporterna från Ulvåsa säger att köket är på plats och fungerar, men klinkers på golv och väggar inte är klart ännu. I de övriga rummen så ska det kaklas och målas. Alltså, en hel del kvar att göra innan det blir klart. Det verkar bli en sen påsk i år. Idag så har varit på balett i Peking. Ja, ni läste rätt. En släkting till Pär jobbar på baletten i Stockolm som nu är på turne i Kina. Han fick då några biljetter till en av deras föreställningar och bjöd med sin chef och hans fru. Ska bli intressant att höra vad han tyckte om det hela. Teatern föreställningen var på är helt nybyggd och ska tydligen vara väldigt imponerande. Man måste gå under en kanal med vatten för att ta sig in i byggnaden. Hoppas han tog med sig kamera i allafall. Kram på er. /Marie

Jordbävningen

Det är väldigt olika vi här i Beijing har upplevt gårdagens jordbävning. Jag själv var ute med barnen på skolgården när jag fick ett sms från Pär där det stod "earthquake". Jag hade inte känt något alls och inte min kollega heller. När vi senare gick in och läste på internet så förstod vi att det verkligen hade varit en jordbävning. Senare visade det sig också att de som varit på andra våningen på Svenska skolan också hade känt av den, men alltså inte vi som var på markplan. Pär däremot hade känt av det reält. Det skakade ordentligt i några minuter och de beslutade sig för att utrymma byggnaden. Det gjorde också alla andra runt om dem, så gatan fylldes snabbt med folk. Detta var Pärs andra ordentliga jordbävning, han var ju i Pakistan 1995 när den katasrofala jorbävningen var där. Jag har också varit med om en förut, en liten en när jag bodde i Geneve, den orsakade lite strömavbrott men lyckligtvis inga personskador. Idag tänker jag mest på min kinesiska kollega Anna som har sin mormor och morfar i närheten av det drabbade området och som inte når fram på telefon. Det är förstås väldigt oroligt för henne, men hon fick lite lugnande besked genom nyheterna i eftermiddags, där de sa att deras by mest drabbats av materiella skador. Vi får hoppas att det stämmer. Pär har blivit något av en radiokändis de senaste dagarna. Radio Väst har ringt upp honom två dagar i sträck och intervjuat honom i direktsändning angående jordbävningen. Verkar nästan vara lite familjen Leander feber i Dalsland nu, i fredags hade tydligen Dalslänningen ett stort reportage om vårt något udda tillbygge på sommarstugan. Jag tror nog att en viss Jan Leander har ett finger med i spelet både vad det gäller tidningsartikel och radiointervjuer. Annars så närmar sig sommarsemestern med stora kliv. Den första juni åker jag till Sverige och innan dess så ska jag hinna ta hand om Ruben, Stig och Gustav som kommer hit på fredag. Det ska bli trevligt att få lite gäster igen. Ha det gott /Marie

Os-biljetter

Idag var vi och hämtade ut våra första OS-biljetter. Det är till öppningsmatchen i damfotboll mellan Kina och Sverige i Tianjin den 6:e augusti, alltså lite tjuvstart på OS, eftersom OS inte invigs förrän den 8:e augusti. Men det blir nog drag på läktaren när det är värdlandet Kina som spelar. Vi får nog skrika väldigt högt om vi ska höras. Dessa biljetter beställde jag i torsdags. Och de ska hämtas ut senast den 12 juni. De biljetterna jag beställde för nästan ett år sedan kan man ännu inte hämta ut. Jag frågade när jag hämtade biljetterna idag om de visste när jag kunde hämta ut de andra biljetterna. Men de stackars flickorna i kassan hade ingen aning, de bara hänvisade till regeringen. Ni får vänta och se vad regeringen bestämmer var det svar vi fick. Jag frågade också om det var möjligt för Pär att hämta ut mina biljetter. Samma svar där, vi vet inte, ni får vänta och se vad regeringen bestämmer. Stackare, kan inte vara lätt för dem att sitta där och inte ha några svar. Men de är väl vana och tycker det är helt naturligt kan jag tänka mig.

Ulvåsa sett från Houston

Måndag morgon klockan 7 och Pär har gått till kontoret för att ha en telefonkonferns en stund. Freddan ligger och sover och jag tittar på bilderna på Ulvåsa som Vanja just mailat över. Kul, tack Vanja!. Men jag undrar hur detta ska kunna vara klart om en månad när jag kommer dit.

Utsikt från köket.

Övervåningen

Jag blir alltid lite nervös när jag fått nya bilder och tycker att allt sett utifrån ser väldigt konstigt ut. Men vi får hoppas att det ger ett annat intryck när marken runt om är fixad och altanen är på plats. Insidan känns bra, nu väntar jag med spänning på att få se när köket kommer på plats. Idag har vi inga bestämda planer, vi får se vad som bestäms med Karen. Ha det gott /Marie

Söndag i Houston

Idag tog vi det lite lugnt på morgonen. Jag bloggade, Pär var ute och sprang och Fredrik sov länge på morgonen för första gången sedan vi kom hit. Det är först nu, när vi snart ska åka tillbaka som man börjar känna att man kommit rätt i tid. Efter frukosten drog vi oss i alla fall tillbaka mot Katy som vi tycker är ett ganska intressant område. Många tycker att det ligger lite väl långt ut. Men det beror ju mest på vad man vill göra förutom att bo, skoldistrikt spelar ju stor roll här. Katy ska vara ett bra skoldistrikt sägs det. Det är inte lätt att bestämma sig i allla fall.

Ett exempel på hus i Katy.

På eftermiddagen drog vi oss tillbaka in mot Houston för att träffa Lisa Fuglesang. Det var trevligt, de har bott här i tolv år, så hon har förstås stor erfarenhet av Houston. Hennes tre barn har också gått på den franska delen av AWTY som vi har sökt plats på till Fredrik. Hon hade bara goda saker att säga om den skolan. Det är väl också den skolan jag tycker att Fredrik borde gå på om han skulle komma in. Men Fredrik är av någon anledning väldigt sugen på att gå public school här. Vi får se hur det slutar, det kanske löser sig självt genom att han inte kommer in. På AWTY går också två av Viviers barn och Kurts son. Efter mötet med Lisa åkte vi runt lite i ett område som hon tipsat om, sedan blev det lite mer husletande på nätet när vi var tillbaka på hotellet. Det snurrar ordentligt i huvudet av alla områden man sett och all information man fått. På kvällen åt vi på T.G.I Fridays som ligger precis mittemot vårt hotell, men eftersom det ligger en trefilig motorväg mellan hotellet och restaurangen fick vi lov att ta bilen i några kilometer innan vi kom dit.

Fredrik och Pär mumsar kycklingsallad och fisch and chips. Ena veckan är man i Beijing och nästa vecka är man i Houston och käkar på samma restaurangkedja. Varför ska man egentligen resa runt? Nästan allt finns ju nästan överallt nuförtiden.

Imorgon blir det nog en träff med Karen igen, så får vi se om vi åker till fler ställen imorgon eller vi bara ska smälta det vi redan har sett. Vi ska iallafall byta hotell imorgon, eftersom det är fullt här på grund av någon stor petroleummässa. Denna veckan har det kryllat av Caterpillarfolk från hela världen som har varit här inför den mässan. Så Pär har träffat många kända ansikten både från Beijing och Geneve här på hotellet. Nu är det snart dags att sova. God natt /Marie

Woodlands

Dagarna rullar på och intrycken blir bara fler och fler. Vi har hunnit med att besöka några fler områden nu, och hunnit med att besöka några vänner. I fredags var vi hemma hos familjen Vivier. De bodde i ett mysigt område i ett jättefint hus. Men det området ligger nog utanför vår budget. Hur som helst, det var trevligt att träffa dem igen. Pierre hade förstås vuxit en del på de drygt fyra åren sen jag såg honom senast. I går var vi och hälsade på en arbetskamrat till Pär som bor i ett område långt utanför stan. Det var ett mycket trevligt område som fortfarande växte. För tillfället fanns det 80 000 invånare där. Det som var trevligt med området var att man såg inte husen när man körde på genomfartsvägarna utan allt låg gömt bakom träd. Där fanns sammanlagt 163 miles gång och cykelvägar där. Det var verkligen tilltalande, men tyvärr köndes det som det låg alldeles för långt bort från Pärs kontor. I går kväll var vi hemma hos kurt och hans familj. Kurt jobbade tillsammans med Pär när vi bodde i Geneve och har nu bott här i tre år. Kurts fru Betsy skulle ha ett litet smyckeparty så då fick jag tillfälle att prata med flera olika tjejer om olika skolor och dylikt. Alla har försås olika åsikter så man blir lite snurrig i huvudet. Lite roligt var det att där var en tjej där som jobade tillsammans med Laurent Vivier på Total. världen är allt bra liten. Kurts hus var också fint och låg i ett trevligt område, men de har små barn och de man pratar med säger att high-school i det området inte är så bra.

Några exempel på hus i olika områden vi varit och tittat på.

Cy-fair Higschool

Cy-fair lite närmare. Ser väldigt amerikanskt ut.

Vi hade lite tid över i fredags innan vi skulle besöka Viviers så då passade vi på att besöka det här stället. Gissa företaget!

Ja, givetvis IKEA. Det är nog ett ställe man kommer att besöka en del i början. Till min besvikelse så hade de inte runda mackor där. Men däremot så hade de svensk sirap som jag har saknat på IKEA både i Geneve och i Beijing. Idag ska vi åka till Katy igen för att ta en närmare titt på området. Sedan i eftermiddag ska vi ta en kaffe på Starbucks med Lisa Fuglesang, de har ju också bott här i några år så de kan säkert bidra med en del matnyttigt.

Är vi i Texas eller? Den här skylten utanför puben på hotellet.

Nu är det dags för frukost. Kram /Marie

Kanske Katy?

Nu är klockan sju på morgonen och vi har varit vakna sedan klockan sex. Pär är ute och joggar och jag passar på att blogga lite. Jag gick och la mig klockan åtta igår och somnade bums. Sedan vaknade jag klockan elva och kände mig ganska pigg. Men till min förvåning somnade jag om och nu känns det som man ligger lite mer i fas med tiden. Igår åkte vi runt med Karen till lite olika områden. Då fick jag lite bättre intryck av Houston iallafall. Det finns lite hopp om det här iallafall.

Det här är Cinco Ranch high school. En av alla high school som låg i Katy. På den här skolan går det 3300 elever. Fredrik fick ett positivt intryck. Den var ju betydligt större och finare än de skolor han har gått på förut. Området gillade vi också., Där fanns allt man kunde önska sig . får se, kanske blir det i Katy vi bosätter oss i höst.

På kvällen var det tänkt att vi skulle åka till Kerstin och äta, men hon hade glömt bort att grabbarna hade tryout i fotbollen, så det blir ikväll istället. Och tur var nog det eftersom jag var så trött så att jag nästan svimmade på resturangen på kvällen. Vi tog bilen och åkte downtown. Så mycket stad var det ju inte, mest bara skyskrapor med kontor i. Tydligen är det inget stadsliv där, bara buisness. Det är inte i många städer som stans stora idrottsanläggning ligger mitt i stan, men det gör den här. Toyota center, där Kinas stolthet spelar basket ligger mitt i stan. jag kan tänka mig bilkaoset när de har match.

Vi var också en runda på Val-Mart för att köpa lite snacks. Det är också något att se fram emot, att kunna gå in på ett varuhus och hitta allt man behöver och att köttet är inplastat och ser frächt ut. Visserligen har jag aldrig blivit dålig av maten i Beijing, men man drar ju sig för att handla kött ibland. Nu ska vi äta frukost, sedan bär det av norrut för att titta på ett annat område att bo på. Och ikväll åker vi till Kerstin. Kram /Marie