Shanghai

I fredags befann jag mig hastigt och lustigt i Shanghai. Jag besämde i torsdags att jag skulle åka till Shanghai över helgen eftersom Pär var där. Han åkte dit förra söndagen och beräknade att vara hemma på tisdagen igen, men förhandlingarna fortsätter så nu har han varit där en vecka och beräknar vara där denna veckan också.
Shanghai är verkligen annorlunda mot Beijing. Mycket mera modern storstad, mycket mindre Kina. Fler som pratar engelska, lite bättre trafikvett och trevligare taxichaufförer. Låter som jag föredrar Shanghai, men så är det inte. Det är en större utmaning att bo i Beijing och det trivs jag med än så länge i alla fall.

Pär satt i förhandlingar hela lördagen, så jag strosade runt i stan. Gick en sväng längs med floden och sedan var jag den mesta tiden på Nanjing road, Shanghais största shoppinggata. Det var småtrevligt, men det fanns för lite elektronikaffärer för att jag skulle var riktigt nöjd. Det var mest mode som gällde, och det är ju inte riktigt min grej.

På kvällen åkte jag och Pär upp i Tv-tornet och åt middag. Retaurangen ligger på 267 meters höjd. Efter middagen åkte vi upp till den högsta kulan på 350 m och beundrade utsikten över stan.





Tv-tornet med "låga" hotel Shangrila bredvid.

Tv-tornet på kvällen.

Efter middagen åkte vi upp på 47:e våningen på Radisson där det fanns en pub med ett liveband fårn Phillipinerna. Bandet var väl inte särskilt bra, men kvällen var ganska underhållande tack vare ett gäng finska affärsmän som släppte loss ordentligt när bandet spelade.

På söndagen var vi lite kulturella. Vi var på Shanghais museum. Det var fint. Museum är trevliga bara man inte är där så länge.

Sju personer behövs för att sätta upp en reklamaffisch.

Kineser är fantastiska på att sova. De kan sova överallt.

Ny vattenläcka

Så här såg det ut på golvet på tredje våningen en kväll när det regnade.


Och så här ser det ut uppe i taket.

När resultatet blir så här efter bara en dags regn och en natts snö ska vi nog vara tacksamma för att det regnar så lite här.

Igår var jag och Pär och bowlade på Lido hotell. Jag vann. Bowling är kul.

I maj så är det lov här i Kina en vecka. Fredrik har två veckors lov. Då hade vi bestämt oss för att åka till Japan några dagar. Men nu har vi helt plötsligt ändrat planerna. Jag har tagit ledigt från jobbet i två dagar, vilket innebär att jag får 20 dagars sammanhängande ledighet. Så igår bokade jag biljetter till Sverige för mig och Fredrik, 21/4-6/5. Vi kommer att vara i Halland en vecka och Dalsland en vecka. Pär ska åka på konferens till Malaga första veckan och åker sedan förhoppningsvis till Dalsland den andra vecka.
Ska bli kul att se renoveringen av den gamla delen av Ulvåsa som nu är påbörjad och som ska vara färdig då.

Saigon

Den franska järnvägsstationsbyggnaden i Saigon.

Lite sent kommer nu en rapport om Saigon.

Vi lämnade hotellet i Nha Trang vid 5 tiden på morgonen för att flyga vidare till Saigon.

Väl framme i Saigon så vilade vi en stund på hotellet innan vi gick ut på stan och åt frukost. Sedan promenerade vi mot krigsmuseumet, när vi nästan var framme så kom vi på att vi kanske skulle kolla upp öppettiderna, det visade sig att de skulle stänga för lunch om fem minuter, så det var bara att ändra planerna. Pär och Fredriks plan gick ut på att gå tillbaka till hotellet och vila. Jag och Erika fortsatte promenera på stan. Jag var ute efter att köpa en klänning till Ella. Klänningarna i Vietnam är väldigt fina. Uppdraget lyckades. Det svåraste är väl att inte köpa för många.

Sedan bar det av till museet igen. Det var mycket bilder på sårade och döda människor. Man blev helt klart väldigt berörd av att gå omkring där.

Efter museebesöket tog vi cykeltaxi tillbaka till hotellet. Resten av familjen tog det lugnt på hotellet medans jag fortsatte att ströva omkring på stan. Tog en öl nere vid hamnen och unnade mig en timmes fotmassage. Det upskattade min stackars fot väldigt mycket kan jag säga.

På kvällen blev det pizza på en italiensk restaurang, där Pär gjorde succe med sitt ölunderläggstrix. Jag tror jag vet var kyparna sysslade med efter stängning den kvällen. På restaurangen träffade vi också en klasskompis till Fredrik.

Sedan var det bara att gå och lägga sig för att orka stiga upp för ytterligare en tidig resmorgon.

Som vanligt i Asien så ser man väldiga kontraster.

Vi kan mycket väl tänka oss att åka tillbaka till Vietnam.

Båtutflykt

Idag åkte vi på båttur till några olika öar. Först åkte vi till en ö där vi snorklade. Vi såg en hel del coola fiskar.

Sedan åkte vi vidare till en ministrand. Där körde Fredrik Jetski och Jag(Marie) och Erika flög fallskärm efter båt. Häftigt!





Efter att ha slappat färdigt på stranden åkte vi en snabb sväng förbi en fiskarby, och sedan vidare till ett akvarium. Sen var det väldigt gott att komma tillbaka till hotellet för lunch och vila. Ja, det vill säga, ingen vila för Fredrik och Pär som hade beställt tennistid.
Ikväll tar vi det lugnt för att i morgon gå upp tidigt för att åka vidare till Saigon.

Slappedag i Nha Trang

I går bara slappade vi, först på stranden sedan vid poolen.
Helt ok.

Nha Trang

Efter att ha stigit upp klockan fyra på morgonen så anlände vi till Nha Trang klockan halv nio. På flygplatsen blev vi mottagna med våta kalla handdukar, iskallt vatten och en buss för tio personer. Alla sällskap som skulle till samma hotel blev hämtade med varsitt fordon, verkar ju bra för miljön.

Efter att vi installerat oss på hotellet så gick vi ner till stranden. En privat strand för vårt hotel med bar. Fin fint.



På eftermiddagen hyrde vi en jetski i en timme, kul.

Idag onsdag tar vi det lugnt, jag och Pär tog oss ett dopp i havet innan vi tog en ordentlig frukost. På eftermiddagen blir det nog stranden igen.
På fredag har vi bokat en båttur till en ö för att snorkla.

Ha Noi

Vi anlände till Ha Noi på söndag kväll. Vi var lite oroliga innan vi checkat in att Fredrik inte skulle få åka med. Passet måste vara giltigt i sex månader efter inresa i Vietnam. Fredriks pass är bara giltigt i 5 månader och två veckor till. Men de tittatde inte ens i hans pass, så det gick bra. Däremot så letade damen i incheckningen efter visum till Vietnam i mitt pass, dåtalade jag om för henne att svenskar inte behöver visum, ok sa hon och chekade in oss. Samma sak var det när vi kom till Vietnam, tullmannen frågade efter visum och vi svarade att vi inte behöver det, och så släppe han igenom oss. Ingen större säkerhetskontroll alltså. Men vi är förstås glada att vi kom igenom, hade varit lite tråkigt om Fredrik hade behövt stanna hemma.





Första intrycket av Vietnam var att det finns otroligt mycket vespor. Om man tänker sig gamla bilder från Kina där man ser tusentals cyklar och byter ut alla cyklar mot vespor så är det ungefär det man ser i Vietnam. Vi blev förvånade över hur bra standard det var påfordonen, i Peking kör väldigt många runt med riktiga rishögar till motorcyklar, här är alla i riktigt gott skick.

Vem behöver bil? Det gårr ju lika bra att ta hela familjen på vespan. Har man tråkigt kan man läsa en bok under turen.

Eller så kan man klara av sina telefonsamtal, bara man kan hålla sig vaken!

Grönsaksmarknad.

På söndagkväll tog vi det lugnt, åt middag på en lokal restaurang, god Vietnamesisk mat.

På måndagen tog vi en taxi in till City, strosade runt i några timmar, faschinerades av att det överhuvudtaget finns så många vespor som vi såg där, vilade ibland på några cafeer, vi hade en allmänt slapp och skön dag. På eftermiddagen gick vi på vattendockteater. Kul att ha sett, men väldigt sövande.

På kvällen blev det pizza, innan vi gick och lade oss för att orka upp klockan fyra på måndagmorgon.

Xin nian hao

Gott nytt år!

Här ser man en liten del av resterna från gårdagens alla fyrverkerier.

Nu drar vi till Vietnam.

Förkyld

Pär är i Bangladesh och jag är hemma och vårdar min förkylning. Feber, huvudvärk, hosta och snuva är inte så roligt, men det går åt rätt håll, så imorgon är jag tillbaka på jobbet. Det är väl så här när man börjar på en ny förskola, man är mottaglig den första tiden men efter ett tag brukar man stå emot de flesta baciller.

Jag borde sätta ett kryss i taket, internet är, när det funkar, vilket fortfarande är lite ostadigt, snabbt. Jag kan till och med titta på SVT:s nyhetsändningar för tillfället. Det har jag inte kunnat någon gång under den tiden vi har bott här. Kanske vi har fått lite OS-fart på internet nu. Men jag är ju realist också och inser att det kan vara något högst tillfälligt, de kanske snart inser att vi har för hög hastighet och stryper den till snigelfart igen.

Avloppet i köket är i allafall fixat, de behövde inte gräva upp köket, pust. Vet inte hur de fixade det till slut, jag var inte hemma när det ordnades, men det fungerar nu.

Nu närmar sig det kinesiska nyåret, det märks på alla dekorationer och all mat och godis som sälj. Det är som inför julen i Sverige. All dekoration är röd, detta för att det hemska monstret som kan komma fram under vintern är rädd för rött. Monstret är också rädd för oväsen, därför smäller man smällare under flera veckor för att hålla monstret borta.

Vi har lärt oss av de lite mer rutinerade Beijingsvenskarna att man inte ska stanna kvar i Beijing under lovveckan, så vi åker till Vietnam under en vecka. Det ska bli väldigt trevligt, Erika följer också med oss, blir gott ha få hit henne igen.

För ett tag sedan var jag och Pär och utforskade en marknad som ligger alldeles i närheten av vårt område. Där hade de det mesta i dekorationsväg till nyåret.

En liten matmarknad hade de också på baksidan, vi köpte lite frukt, köttet blir man ju inte så sugen på när man ser hur det hanteras. Cykelhandlarens cykelpump lyckades vi också förhandla oss till efter att han pumpat mina cykeldäck (han hade en extra i en skrivbordslåda). Han gjorde nog månadens affär, men vi var jättenöjda att äntligen ha hittat en pump, så vi tyckte att 30 kr var ett mycket bra pris. Alla var nöjda och glada precis som det ska vara.

På marknaden fanns också en tjej som sålde sesamolja som hon tillverkade på sin lastbil.

Fredrik har varit på praktik i fyra dagar. Han fick följa med en svensk till hans arbete här i Beijing(Tack Janne!). Meningen var att de mest skulle iaktaga och ställa frågor och anteckna, (låter urtråkigt) men Fredrik fick även prova på att göra lite saker på verkstaden, t. ex. mäta upp en krockad bil och svetsa, så han tyckte att det var riktigt trevligt att var där i några dagar.

Det lutar nog åt att Fredrik fortsätter på franska skolan även nästa läsår. Efter mycket funderande fram och tillbaka så har Fredrik nog kommit fram till att det är det han vill. Och det tycker vi är helt ok, så så blir det nog.

De är duktiga på att lasta här i Kina. Man vill inte köra för nära bara.

Några bilder

Vår trevliga chaufför Mr. Zhang






Erika och Marie uppe på muren














Nina, Victor, Stig och Gustav på muren. Tyvärr så hade de inte turen att välja en duktig fotograf, så den fina bakgrunden syns inte.









Stig, Erika, Victor och Gustav

Börjat jobb

Internetproblemen bara fortsätter. Ibland har man tur och kommer in och kan publisera något, oftast inte. Jag har iallafall idag lyckats, för första gången på väldigt länge komma in på webalbumet för att lägga ut några nya album.

Nu har jag börjat jobba, och det känns bara bra. Jobbar varje torsdag och fredag och varannan onsdag.

Annars så rullar det på som vanligt här. Händer inte så mycket för tillfället.

Vi är ute och cyklar lite på helgerna, försöker att hitta lite nya vägar utan allt för mycket trafik på. Det är inte så lätt.

Vårt största problem nu är att vi har stopp i köksavloppet. Det har vi haft sedan onsdag förra veckan. Det var några killar här i onsdags för att fixa det, men de lyckades inte. Så manegement office var tvungna att kontakta vår hyresvärds representant här för att få hit en annan firma som tillsammans med gubbarna som har byggt huset ska titta på problemet. Problemet är bara att representanten är vår mäklare, och vi hart lärt oss att när hon kontaktas så händer inte så mycket. Så vi väntar fortfarande på att någon ska komma hit och fixa problemet. Det slutar väl med att när någon väl kommer hit så får de gräva upp köket för att komma åt rören, saker och ting brukar ju inte fungera så smidigt här så vi är beredda på det värsta.

I lördagskväll var jag och Pär på en Indisk restaurang tillsammans med Fredriks kompis föräldrar. Det var mycket gott och trevligt. Fredrik och Aron var på en annan restaurang och åt kinamat.

När Stig och Nina var här så passade jag och Nina på att åka till tygmarknaden. Jag hade aldrig varit där förut. Det var väldigt intressant. Vi såg inte en ickeasiat på hela dagen, så man blev ganska uttittad när man gick omkring där. Till och med på toaletten blev man uttittad Det fanns inte några dörrar, och kineserna är inte så diskreta av sig, så de ställde sig och vrålstirrade på en när man kissade.


Tygmarknaden visade sig vara ett enormt stort område med affärer där de sålde allt som hade med sömnad att göra.


Där fanns affärer som bara sålde knappar eller bara dragkedjor. Även affärer som bara sålde gardinstänger på metervara fanns det gott om.

På tygmarknaden fanns också en matmarknad, efter att ha gått igenom där så dröjde det ganska länge innan jag kände mig hungrig. Där kunde man köpa lite av varje, till och med hundhuvud hade de liggande på bordet.
När vi till slut återfått aptiten så kändes MC Donalds som ett bra alternativ, förhoppningsvis hundfritt kött iallafall.


Efter ett tag behövde vi värma tårna, då gick vi in i en inomhusmarknad där det visade sig att man kunde köpa det mesta. Jag köpte en karta över Beijing, undrar bara hur tejen i affären kunde veta var den var någonstans. Det fanns ju några olika rullar att välja på som ni kan se på bilden.

De hade även flera affärer där man kunde köpa telefonnummer. Desto fler lyckotal det finns i telefonnumret desto dyrare är det. Så fungerar även det fasta abbonemanget, kan man tänka sig att ha några olyckstal i sitt telefonnummer så får man en lägre månadskostnad.

Vi hade en trevlig förmiddag på tygmarknaden och jag kommer garanterat att åka dit igen. Inte för att jag kommer att köpa något tyg, utan bara för att titta på allt som finns där. Tyvärr slutade förmiddagen inte så trevligt. Nina blev av med sin kamera. Troligvis inne på hamburgerrestaurangen. Det känns alltid lika tråkigt när något sådant händer. /Marie

Nyårsafton

Så här kan man göra om man har ont om bensin.

Vi hade tänkt att åka upp till muren på nyårsafton, men Zhang meddelade att väg upp var stängd pga. snön. Så istället blev det ytterligare en sovmorgon. Sedan drog ungdomarna in till stan för lite shopping. Och vi andra tog taxi till Radiance, där vi tittade på antika möbler en stund för att senare gå vidare till Toms dvd och till en motorcykelaffär. Vi avslutade vår lilla utflykt med att äta lite på Mrs. Shanens bagels.

På kvällen var det så dags för Rio Brazilian att visa var de gick för.
Vi blev lite besvikna först. För det första fick vi sitta nere i källaren och äta, vilket snart visade sig vara väldigt bra. Det blev snart väldigt livat på våningen över oss. Buffen var också en liten besvikelse i början. Visst fanns det mycket att välja på, men inte något grillat kött som vi hade sett framför oss. Så fort vi hade satt oss till bords med våra tallrikar fulla av lite av varje från buffen så kom förklaringen till varför det inte fanns något kött på buffebordet. De kom till bordet med grillat kött uppträtt på svärd som de skar upp och delade ut. Snart satt vi med minst tio olika köttsorter på våra tallrikar, maten från buffebordet var gömt någonstans på botten av tallriken och kändes ganska ynklig jämfört med allt grillat man fick. Här kunde man verkligen prata om valuta för pengarna.

Efter tolvslaget tog vi taxi tillbaka hem, mätta och nöjda. Taxiresan blev dock lite spännande. Halvvägs hemma blev det plötsligt superdimmigt, chaufförren satt och lutade hakan mot ratten och körde i högst 30/km i timmen. Pär satt i taxin bakom, han sa att de bara styrde med hjälp av lyktorna på vår taxi. Det kliade i fingrarna ibland att ta över ratten och styra lite. Chauffören hade nog inte så bra syn i vanliga fall och nu såg han nog nästan ingenting, han sa flera gånger till mig, "Jag ser inte vägen". När vi väl var framme så torkade han sig länge om ögonen och skakade på huvdet. Sedan hade de två taxichaufförerna en hel del att prata om. /Marie

Lördagen den 30 december

På lördagen vaknade vi till ett vitt Beijing. Undrade lite hur trafiken skulle flyta i halka, jag har ju sett hur usla däck de flesta bussar och lastbilar har. Men det gick bra. De flesta verkade köra förståndigt.
Vi tog det lugnt på morgonen, och lät alla sjusovare sova länge. När vi väl fått upp alla så åkte Stig och Nina in till skräddaren för att prova sina kläder. Vi andra åkte till Yashow för ytterligare lite shopping, dit kom också Stig och Nina efter provningen. Pär var hemma och kurerade sin förkylning.

Fredrik pekar ut Franska skolan på kartan.
Efter avslutad shopping blev vi lite kulturella igen och gick till Beijing Internationell Planning exhibition. Det är ett museeum över Beijings stadsplanering. De har bland annat en enorm modell av hela Beijing uppbyggd. Maffigt. Till och med barnen tyckte att det var lite kul där.
Vi avslutade den kulturella biten av dagen med att gå ner i den underjordiska staden, den delen som vi var i är den enda delen i Beijing som är öppen för allmänheten för tillfället. Förut har man kunnat gå ner på några andra ställen, men all nybyggnation som sker ovan jord har satt sina spår även under jord, vissa ställen var översvämmande av vatten pga att vatttenledningar gått sönder när grävmaskinerna grävt. Men det verkade vara regeringens målsättning att senare öppna en större del för allmänheten, det tycker jag att de absolut borde göra. Även fast man bara får se en bråkdel av alla tunnlar under besöket så får man iallafall en känsla av omfattningen av bygget.

Även kinesiska barn blir glada av snö.














På väg hem så valde vi att ta vägen om två restauranger för att kolla in om någon av de skulle vara ett alternativ för nyårsmiddag för oss. Vi valde mellan en Brasiliansk och en Irländsk restaurang. Vi åkte först till den Brasilianska, och väl där så bestämde vi oss för att välja det stället. Om man köpte biljetter den dagen så kostade det 68 rmb för buffe, ett glas vin och gratis öl och softdrinks. Vi var lite fundersamma på kvaliten eftersom vi någon dag innan hade frågat på Hard Rock cafe och de skulle ha 798 rmb för ungefär samma sak. Men vi betämde oss iallafall för att välja det Brasilianska alternativet, lite extra roligt var det ju när Victor var med, för de som inte vet så är han född i Brasilien.
Det var ett val vi inte skulle ångra kan jag säga. /Marie

Xi An

Det är inte lätt att blogga när man befinner sig i Kina. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Förut var problemet att myndigheterna här blockerade tillgången till sajten, för tillfället är det ingen blockering. Nu är problemet att en massa kablar i Taiwan har gått sönder i samband med en jordbävning. Givetvis går vår internettrafik den vägen. Resultatet är ett ännu långsammare internet än förut, Jag trodde inte det var möjligt, men det har jag fått lära mig att det var det. Man får vara glad om man kommer ut på nätet ett par gånger om dagen. Bilder är helt omöjligt att publisera. Om det eventuellt kommer in några bilder de närmsta dagarna så har jag nog lånat Pärs uppkoppling.

Torsdagen den 28 december pallrade hela gänget sig upp klockan 5.45 för att hinna med flyget till Xi An. På flyget blev vi serverade frukost som bestod av sockerkaka och chokladkaka, en utmärkt uppladdning inför en dags sightseeing.
Väl framme i Xi An blev vi mottagna av Chris som hade fått det hedersamma uppdraget att vara vår privata guide i två dagar.
Vi styrde färden direkt mot terrakottaarmeen där vi fick se ca 3000 lersoldater i naturlig storlek.
Det mest unika med de här soldaterna är att alla har olika ansikten.
Det fins inte två soldater som ser likadana ut. Den här armeen hittades av några bönder som grävde efter vatten 1974. Den bonde som först rörde den terrakotta figur de fick upp sitter nu på museet varje dag från morgon till kväll och signerar böcker, man fick absolut inte fotografera honom, han ansåg att hans ansikte blev förstört om man fotograferade honom. Där var några som försökte smygfotografera honom, när han upptäckte det blev han väldigt arg. När soldaterna hittades var alla krossade, sedan dess har arkeologerna jobbat med att gräva upp och laga alla dessa soldater. Man tror att det finns ca 8000 soldater att gräva fram och pussla ihop. Imponerande att se.
En liten tur på stans marknad hann vi förstås med innan vi begav oss av till operahuset där vi tog oss igenom ca 10 olika dumplingssorter innan det till barnens lycka var dags för en kinesisk dansshow.
Som man kan se på dessa dumplings så innehåller de fläskkött och fisk.
Kinesisk dansshow. Precis vad barnen såg fram emot efter att ha petat sig igenom alla dumplingssorterna.


Nästa dag snöade det när vi vaknade. Men det hindrade inte oss för ännu en tur på marknaden, sedan fortsätte vi av bara farten att inventera Chinas varuhus. Gustav investerade i ytterligare ett pingisrack. Lite kulturella var vi också i form av att titta på trumtornet och stadsmuren.
Efter lite sötsur lunch åkte vi vidare mot historiska museet, fast först gjorde vi ett stopp på en jadeaffär. Där fick vi en liten guidning om de olika jadesorterna, ganska intressant. Det hela slutade med att vår guide upplyste oss om var toaletten fanns, att man fick dricka gratis te och att de accepterade kreditkort.
Vårt sista stopp blev historiska musset. Men jag (Marie) och barnen tyckte vi hade varit kulturella så det räckte, så vi stannade i kafeet istället medans de andra pinade sig (antar jag)runt i museet. Efter museet åkte vi till flygplatsen för att åka tillbaka till Beijing.
Sammanfattningsvis kan vi säga att Xi An är väl värt ett besök. /Marie