I parken var det full aktivitet. Vi fick se en hel massa skådespel och höra flera sångnummer av skiftande kvalitet. Men underhållande är det även om inte allt är så bra.
Det första vi möttes av var massa herrar som höll på med den här pinn- och repaktiviteten.
Sedan var det en massa damer som höll på med bandgymnastik. Ja, så mycket gymnastik för hela kroppen var det inte, men väl så mycket för armarna.
Dansträning pågick för fullt. Mannen i helsvart var tränare och gick mycket sakta igenom steg för steg i dansen. De av oss som inte kunde räkna till åtta på kinesiska fick sig en språklektion i räknetal på köpet.
De här paren hade nog kommit lite längre i sin dansutbildning. De klarade sig utan tränare.
Vad mycket folk! Vad tittar de på?
Jo, samma sak som de här nyfikna hallänningarna. Nämligen....
....den här dirigenten. Vem dirigerade han då?
Jo, dessa munspelande herrarna. Och varför spelade de då?
Jo, de spelade så att den här herren kunde utföra ett marchnummer i värsta maotakterna.
Gunnel och Crisse har fått en kompis.
Han ville hemskt gärna bli fotograferad.
Och ville se resultatet. Mycket lyckat tyckte han. Tummen upp!
Jag tycker att väldigt många äldre kineser har ett vackra ansikten.
De flesta av dessa herrar stod och läste i en en sångbok och sjöng för glatta livet.
Tur att inte jag behöver läsa i den.
Den här herren hade uppvisning i en blandning av disco och hoppsasteg.
Lite kul att se var musiken kom ifrån. Väldigt stor högtalare, väldigt liten mp3 spelare.
Jag har svårt att tro att det var hans egen, snarare hans barnbarns.
Jag har svårt att tro att det var hans egen, snarare hans barnbarns.
Pappa blev tilltalad av en kines på en nästan icke exsisterande engelska.
Men han tror att han försökte erbjuda guidning. Han tackade nej.
Cajsa i fototagen.
Crisse i spelartagen.
Välanvändna kläder.
Enligt guidböckerna är det här det närmaste man kan komma himlen när man är i livet.
Vi måste ju prova hur det känns. Pappa har lärt sig av kineserna hur man ska posera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar